Mer påsk

Semesterfriden vill inte riktigt infinna sig än heller. Förra natten drömde jag skräckfilmsmardrömmar, ovanligt för att vara jag, och frikkin läskigt!
Vädret är i alla fall bra, det har varit en kanondag idag och det finns viss risk att jag kör en repris på förra påskens kräftbränna... illrött är också en hudfärg!

Påsklov

Det är påsklov, vi är i fjällen och vädret är precis som det brukar vara i april - hur som helst. Sol ena sekunden, snöstorm i nästa.

Jag tittar ut över fjäll och sjö, har inte särskilt många "måsten" alls, men har ändå lite svårt att koppla av och varva ner mentalt. Jag antar att det är rätt mycket på grund av jobbet och att det fortfarande är så mycket nytt att ta in och hålla reda på.
Och så har det varit rätt mycket i omgivningen den sista tiden också, vänner som mår dåligt av stress och även en vän i sorg. Saker som gör att man funderar några varv extra utan att egentligen komma någonvart.

Hur som helst känns det ändå bättre att faktiskt vara en som bryr sig, hellre än att vara en som resonerar som så att man måste avgränsa sig, man kan inte bry sig om alla, inte ens om de är ens vänner/kollegor eller nära en på något annat sätt. Det är ett obehagligt tankesätt men det finns också närmare än jag hade trott.

I alla fall så känns det skönt att byta miljö ett tag. 10 lediga dagar är nog precis vad jag behöver. Nu ska jag bara få ner tempot i huvudet, så att det blir ordentlig semesterkoma :-)

Hur gör du för att varva ner?

Fem datorer eller en iPad? Hmm...

Joråsåatt... det vore ju kul att blogga ibland om man bara kunde komma i närheten av en dator! För tillfället mutas alla datorer in samma sekund som barnen vaknar. "Jag ska ha äppeldatorn", "Jag ska ha barndatorn", "Jag tar datorn på TVn för jag ska lyssna på Spotify".
Och så får föräldrarna klara sig med sina iPhones :-P
Min iPhone är bra på massor av saker, men det är ingen höjdare att blogga från den. Tips på BRA Blogger-appar tas tacksamt emot, Bloggers egna app är nämligen bajs.

Och så har Microsoft börjat ringa oss... från typ Indien. De har ringt tre gånger under den här veckan, och verkar vilja hjälpa oss med virus som vi tydligen har på datorn. Himla omtänksamt av dem att ringa sådär, och wow Microsoft som har tekniken för att ha koll på alla användares datorer så att de inte blir virusdrabbade. DET är kundservice! ;-)

Sedan kan jag tycka att inte är det särskilt underligt att det är krig i världen, när folk inte ens kan gå klädda i onepiece utan att bli hotade. Herregud...

Stort och bra

Igår var det äntligen dags... TEDxKiruna!
Det är svårt att beskriva nördkänslan av att vara med om något stort, men det kändes verkligen så.

Systeryster var också där, hon hade ståpäls under hela tiden astronauten Michael Lopez-Alegria (som bl.a. var commander på ISS i 215 dagar och som gjort tio rymdpromenader) berättade om rymdfärder förr, nu och i framtiden :-)
Renata Chlumska berättade om sina tidigare äventyr och de kommande. Om allt går som det ska, blir hon första svenska kvinna i rymden inom ett par år. Michael Najjar, tysk konstnär, ska också upp i rymden inom några år.
Virgin Galactic verkar ha sålt bra av sina rymdfärdsbiljetter, Ashton Kutcher ska tydligen också upp, han blir passagerare nr 500.

Under dagen fick vi se ett tidigare TED Talk, titta på det om du vill nördskratta lite :-)
John Hodgman - Aliens, love -- where are they

Det blev...

...en liten bloggpaus, maken var bortrest en vecka och det var lite mer slitsamt än jag hade trott att vara själv med tre galningar. Men det gick ändå bra, och nu är han hemma igen :-)
Dessutom är jobbet rätt hektiskt just nu, som det brukar vara när man börjar på nåt nytt. Men det känns kul, det kommer nog att bli riktigt bra tror jag.

Jag googlar LCHF-recept, ska ge mig på en vända åt det hållet igen. Fast inte superstrikt, för då blir jag så korkad och orkeslös. Däremot ska jag försöka att låta bli bröd och pasta helt och hållet, för att kolla hur magen mår av det. Förra LCHF-vändan mådde ju magen otroligt bra, och jag vill kolla om det var kolhydraterna i sig som gjorde skillnad eller om det kanske kan vara gluten jag reagerar på i vanliga fall. Vi får väl se hur det går...

När försvar blir till hat

Som en av reaktionerna på armhålehatet skapades ett evenemang på Facebook, "Ta håret tillbaka". Evenemanget fick snabbt många deltagare, och folk började lägga upp bilder på sina orakade armhålor.

Naturligtvis dök det också snabbt upp personer som började skriva otrevliga och kränkande kommentarer på bilderna, på samma sätt som det blev från första början med mello-armhålan. För armhålor är uppenbarligen oerhört provocerande.


Bland kommentatorerna var det en som fick strålkastarljuset på sig lite mer än de andra... en medelålders man som hade lite otur när han tänkte, och postade kommentarer som t.ex. "Hon ser ju för faan ut som en fitta på tvären!".
Detta plockades upp av en blogg som verkar ha skapats enbart i syfte att visa upp just denna medelålders man (inkl. hans Facebookprofil och mejladress), ett blogginlägg som i sin tur utlöste en storm av kritik och hån mot mannen.
Om det stämmer som det skrivs i evenemanget så har folk dessutom gått så långt så att de kontaktat mannens arbetsgivare (och idrottsföreningen där han är ledare) angående detta.

Något senare kom så en dementi. Den medelålders mannen påstår sig ha fått kontot kapat, det är i själva verket inte alls han som har skrivit något om fittor på tvären.

Kommentarerna låter naturligtvis inte vänta på sig. Dålig bortförklaring, busted osv. Och så kan det naturligtvis vara. Det kanske är en dålig bortförklaring, alla kan ha otur när de tänker. Eller så är det sant. Ingen vet.

Det man däremot vet, och som visar sig om och om igen, är hur lätt en försvarskampanj snabbt förvandlas till en helt egen hatmobb. Och nästan ingen reagerar. FÖR VI HAR JU RÄTT! HAN VAR JU TASKIG. Och då är det helt okej att sjunka till samma nivå, och ojdå, vi råkade vara hundra personer som sa till honom att han är dum i huvudet. Well, han får väl skylla sig själv.
Eller?

Det är obehagligt.
Obehagligt att människor så lätt går från att vara försvarare till att själva vara hatare, och att de inte ens märker det själva.
För vad är egentligen skillnaden mellan  "Hon ser ju för faan ut som en fitta på tvären!" och "Det sannolika är att du är den vidriga människa som vi fått en bild av och jag förstår inte hur sådana som du lyckas få någon som älskar dig. Du får mig att vilja spy"?
Den ena förtjänar det, den andra inte? Vem gör den bedömningen? Vems värderingar, vems sunda förnuft?

Och nästan ingen reagerar... mobben drar vidare, och det som borde kunna bli en klok diskussion blir bara till ännu mer hat. Som sagt, obehagligt. Och väldigt sorgligt.

Raka för helvete armhålorna...

...annars får du räkna med att bli hånad på nätet.
Tjejen som råkade hamna i bild med sin håriga armhåla under Melodifestivalfinalen hade nog kanske inte väntat sig varken att hamna i bild eller att bli föremål för allmänt hån på nätet efteråt. Men det var likförbannat exakt vad som hände.
Historien är redan berättad av så många, så jag nöjer mig med att länka till Hanna Fridéns tänkvärda inlägg om detta.

Och så tänker jag återigen att det fan inte kan vara lätt att vara barn eller ungdom idag. För om inte ens vi vuxna kan föregå med gott exempel och låta bli sånt där apbeteende, hur ska barnen nånsin kunna lära sig vad som är okej eller inte? Och om orakade armhålor (det är bara HÅR för helvete) möts med reaktioner av typen "hon har kanske inte alla hemma", hur ska NÅN någonsin kunna vara okej, vara fredad från andras "rätt" att håna?

GAH!

(och så lägger jag förresten ner #blogg100, det gick ju åt skogen *S*)