Shit my kids say

"Om man har kul går tiden fort. Om man inte har kul, då går tiden inte fort, och då blir det inte kväll så man måste gå och lägga sig. Därför bestämmer jag att det INTE är kul idag!"

Undrar hur det gick för henne...

När jag var 15 sommarjobbade jag i en liten butik, Tobakshörnan, i folkmun kallad "Porrhörnan" på grund av det stora utbudet porrtidningar och ekivoka skojsaker som ätbara trosor och sånt.
Det var ett himla kul sommarjobb, om än lite annorlunda.

Det var intressant att titta på männen som kom till butiken för att köpa en porrtidning, att se hur de smög längs alla väggar innan de till slut norpade åt sig en tidning från hyllan för att kvickt gömma den i en kvällstidning på disken.
Jag gissar att det för många kändes lite obekvämt att behöva köpa tidningarna av en femtonårig tjej istället för av butiksinnehavaren, en man som gissningsvis var mellan 50 och 60 vid den tiden.
Men jag sålde många tidningar i alla fall. Oftast de vanliga, Lektyr och FIB-Aktuellt, men ibland också någon av de inplastade tyska tidningarna som stod i hyllan och såg skumma ut.

En dag stormade en tjej in i butiken. Hon kan nog ha varit i 30-årsåldern och var fullkomligt rasande.
Hon sökte efter porrtidningar för tjejer, för hon skulle hämnas på sin kille. Det hade nämligen visat sig att han hade porrtidningar hemma, så nu skulle hon visa honom!

Jag minns att jag tänkte att jag inte riktigt förstod VAD hon skulle visa eller vad hon ville uppnå, men jag pekade mot tidningshyllan och hon hittade två tidningar som var för tjejer. De var svindyra, jag minns att det kostade över 100 kr och detta var alltså kring 1989.

När hon lämnade butiken var hon något lugnare, hon behövde nog mest vräka ur sig lite, och jag undrar fortfarande ibland vad som hände sedan, om hon fick den reaktion hon önskade när hon kom hem till den där killen.
Jag förstår fortfarande inte riktigt vad hon tänkte att hon skulle uppnå, men jag hoppas det gick bra för henne på ett eller annat vis :-)

Bloggventskalendern - lucka #3

I rymden kan ingen höra dig skrika,
något man vill göra när man handlar på Ica.
Pensionärer i snigeltåg med kundvagnar fulla
kan de inte bara gå hem och...rulla
köttbullar till jul så att alla blir mätta?
Pust, jag behövde verkligen få ur mig detta!

62, inte FÖDD -62. Eller?

Jag vet inte ens riktigt hur de kom in på diskussionen om ålder, Schmisbeth och Schmanso, men det ryktas att Håkan Juholts ålder var ett hett diskussionsämne under minst en timmes tid, och saker som
"Varför skrivs det inte mer om detta i media??"och
"Kan det vara så att sossarna ljuger om hans ålder, de är ju inte skitbra på det där med sanningen" sades.

Slutsatserna blev i alla fall dessa:
1. Olika falla ödets lotter
2. Mustasch är nästan inte snyggt på NÅN

Bloggventskalendern - lucka #2

Just när man börjat undra om Marcus Birro blivit... glad
så dyker han upp i bladet med en söt liten krevad.
För han ska skriva bok om hur jobbigt det har vart,
hur vännen Lennart Ekdal sålt ut honom på en kvart.
Om hur medborgare är som boskap, men då säger jag så här:
När julafton kommer, Marcus, är det inte i DIN skinka man skär.

Bloggventskalendern - lucka #1

Advent är ju tiden då vi julfriden känner
och glöggen ska drickas tillsammans med vänner
I år får ni njuta av ljusslingors glim
och lyssna till mina adventskalenderrim.
Varje dag i bloggen, prick klockan elva,
kommer dagens rim, kanske om er själva?

Missa inte detta, det kan bli katastrofalt,
i vilket fall som helst så lär det bli verbalt.
Rimtips är välkomna, eller kanske en liten sång?
Hur som helst kära vänner, nu sätter vi igång!

Lyckobloggande eller inte?

Det har (återigen) diskuterats en del i bloggvärlden om vad som skrivs, vad som inte skrivs och vad som är okej att skriva.
Folk stör sig på "lyckbloggare", såna vars liv verkar vara en enda räkmacka kantad av Gucci, Louis Vuitton, ändlös kärlek och passion, god mat, fantastiskt umgänge med lika fantastiska vänner, och så naturligtvis ofattbart välartade barn som alltid bara är en njutning och glädje, aldrig jobbiga på något vis.

Går det att göra "rätt"?

Men lustigt nog stör sig folk också på de som beskriver en annan verklighet, den där man bara vill gråta för att man inte sovit ordentligt på en vecka, den där Gucci och Louis Vuitton enbart finns i andra solsystem och den där man inte umgåtts med sina vänner på en månad för att man helt enkelt inte har orkat eftersom det varit pissigt på jobbet och man som sagt inte fått sova ordentligt.

Summa summarum, allt på nätet stör folk, och den perfekta blandningen går kanske aldrig att uppnå. Men å andra sidan finns ju heller inget tvång att läsa det folk faktiskt väljer att skriva. Irriterar man sig på någons beskrivningar av sitt liv så är det ju också fritt att klicka sig vidare, oavsett om det är på Facebook, Twitter eller i någons blogg.

Personligen blir jag kräkless på att läsa enbart gullegull och fluff, men lika kräkless av att bara läsa elände. Jag vill se människor, riktiga människor, som har det bra OCH dåligt, precis som jag. Det är ju inte ens nåt märkligt med det, jag förstår inte riktigt varför det ska vara en "grej"...



Andra som skrivit om ungefär detta (både nytt och gammalt):
Linna - Alex Schulman och lyckokravet
Katta Kvack - Ska även bloggarna förpassas till landet mellanmjölk
Mirijam - Försvarstal utan anledning
A.M.O - Ingen Mia Skäringer direkt
Svenska Dagbladet plockar upp grejen om att näthat inte är bra, men att nätkärlek inte heller alltid är det.