Morrn morrn

Lördag morgon, resten av familjen sover och jag sitter uppkrupen i soffan med Macbooken i famnen och tittar på matlagningsprogram på TV. Dessutom regnar det, livet kan nog inte bli mycket bättre just nu :-) Det är bara en kopp kaffe som saknas för att perfektion ska uppnås... jag tror jag fixar det direkt.
Trevlig helg allihopa!

Portad (en text ur skrivbordslådan)

Han står med näsan bara en centimeter från skyltfönstrets kalla glasruta. På andra sidan glaset finns en drömvärld av kramdjur. Gosiga nallebjörnar, randiga noshörningar och fluffiga figurer ur sagornas värld. Han älskar dem alla, vill försvinna in i drömvärlden och aldrig komma tillbaka igen. Från taket hänger färgglada papegojor, några av dem har en knapp man kan trycka på så att de gör papegojljud men han tycker inte om dem, de är läskiga.

Plötsligt möter han en blixtrande ilsken blick genom glaset. Det är butiksföreståndaren, en ung men mycket barsk kvinna. Hon påminner om mormor, så han vänder snabbt undan blicken och fortsätter stirra in i berget av mjukdjur.
Telefonen i hans jackficka ringer. Det är mamma.
”Göran, var är du?”. Mamma är alltid så orolig, tänker han. Han kan ju ta hand om sig själv, han är stor nu. Hon behöver inte oroa sig.
”Göran, svara. Var är du?”
”Jag är vid leksaksaffären, mamma.”
”Göran, älskling… de ringde och sa att du hade skrämt barnen ? Vad är det som har hänt?”
”Ingenting, mamma. Jag ville bara känna på mjukisdjuren. De är så fina.” Nu fastnar hans blick på en figur som ser ut som en blandning mellan giraff och haj. Giraj, tänker han. Så heter den nog. Den simmar kanske i Söderhavet, med bläckfiskar och sjöhästar. Den kanske också har en mamma som hela tiden oroar sig.

”Göran… pappa kommer och hämtar dig, du måste gå därifrån”
”Men mamma, bara lite till. Snälla?”
”Jag fixar te och mackor till dig när du kommer hem. Okej? Sedan kan vi se en film. Kanske Bamse?”
”Bamse är snäll.”
”Ja, Bamse är snäll”. Mamma låter lite darrig på rösten, som att hon ska börja gråta. Mamma gråter nästan aldrig. Hon är alltid glad. Han ler för sig själv när han tänker på mamma. Te och mackor med mamma, det är mysigt.
”Kommer pappa? ”
”Ja, Göran. Pappa är på väg, han kommer alldeles strax. Stå bara kvar där och vänta på honom så ses vi snart”

Snart är pappa där. Fina pappa med sin svarta rock och bruna keps. Pappa pratar med den barska kvinnan, hon viftar med händerna och verkar väldigt arg. Han undrar om någon varit dum mot henne. Man ska inte vara dum mot andra, det har pappa lärt honom.
”Han satt på golvet och kramade mjukdjuren. Barnen i butiken blev rädda för honom och han gick inte fast jag sa till honom. En vuxen man som gör så, klart de blev rädda! Vi fick ringa på vakterna, de tog ut honom och sedan dess har han stått där vid fönstret och tittat in.”
”Jag ber om ursäkt”. Pappas röst låter gammal och trött. ”Han menar inget illa, han tycker bara väldigt mycket om mjukdjur”.
Kvinnan verkar fortfarande arg, men hon viftar inte lika mycket längre. ”Du förstår säkert att han inte kan komma tillbaka hit. Vi kan inte släppa in honom i butiken igen!”
”Jag förstår. Det kommer inte att hända igen”

På väg mot bilen håller han pappas hand och berättar om girajen. Pappa, som brukar veta allt, vet inte om det är sant att girajen simmar med bläckfiskar och sjöhästar, men lovar att de ska ta reda på det. Det kanske finns en bok om girajer på biblioteket.  De kan gå dit tillsammans någon dag.
”Är vi hemma snart?”
”Snart, Göran. Bara en liten bit till”
”Pappa…tack för att du hämtade mig”
”Det vet du att jag gör. Varje gång”

Killen från från Lux, här kommer tips från coachen...

Hej killen från Lux... ja just det, du som precis ringde på hos mig och ville prata om inomhusmiljö. "Vi går runt i hela området idag, har inte grannarna sagt att vi ska komma? Vaaa, skvallrar de inte om sååååånt?" Öhm, nej... det gör de nog inte.
Och jag vet förstås inte helt säkert, men det kan eventuellt bero på att det naturligtvis inte är någon som vetat om att du varit på väg. Men det var ju ett snyggt försök.

Killen från Lux... du är säkert en kompetent dammsugarförsäljare, men du borde öva på att inte stå i attackposition (två meter från dörren, bredbent med händerna bakom ryggen) och SE GALEN UT när du ringer på hos folk. Det funkar sällan bra att galenstirra på potentiella kunder samtidigt som man ler på ett sätt som inte når ögonen. Det blir helt enkelt bara oerhört creepy, för innan man har förstått att du säljer dammsugare hinner man undra om du kommer från Jehovas vittnen eller om du helt enkelt bara är ute och mördar folk lite slumpmässigt.


Och jag vet inte, jag är ju inte något säljproffs, men jag inbillar mig att det skulle kunna kännas mer förtroendeingivande om du inte säger saker som: "Får jag kliva på en stund?" samtidigt som du väldigt demonstrativt, sådär som att du hade gått i årskurs tre och övat för en teaterpjäs, skrapar av skorna mot trappan ungefär som en häst som krafsar i spiltan samtidigt som du HELA TIDEN fortsätter fyra av det där märkliga mördarleendet som inte når ögonen.

Jag är inte den som är den, och jag gillar folk som har saker att säga, men en sista sak att tänka på när vi ändå pratar om det där med att se... galen ut:
Det läskiga intrycket förstärks när du efter oförrättat ärende traskar iväg ut på gatan och oavbrutet pratar för dig själv samtidigt som du slår neråt i luften som att du bankar nävarna i ett skrivbord som vi andra inte ser, innan du ställer dig i attackposition vid nästa hus och ringer på dörren.

Men tack ändå, killen från Lux. Du fick mig, för första gången, att överväga att ringa grannarna. Visserligen inte för att föreslå kaffe eller kvartersfest eller nåt sånt utan för att varna för dig, men ändå. Du gjorde nog något för grannsämjan, och sånt ska hyllas.
Så hurra för dig, killen från Lux som nog aldrig kommer sälja någon dammsugare men som i alla fall alltid har någon att prata med. Hurra!

Drömmen om skor...

Jag tävlar om att vinna 40 par skor... shopping är som terapi, det vore inte fel nu *S*

April liksom bara....försvann

Det här har nog varit tidernas kortaste april, hela månaden bara försvann någonstans. Det har varit massor att göra på jobbet, och resten av tiden har inte heller varit sysslolös, kan man väl säga.
Snön är nästan helt borta, och sorkarna har sprängt gräsmattan på baksidan av vårt hus. Det är fullt med sorkgångar i gräsmattan och i de snöhögar som finns kvar, det är tydligen sorkår i år. Och de är rätt söta, de små liven, men de kan gärna ge fan i min gräsmatta.

Idag fick jag besök på jobbet av en tysk och en amerikan som behövde hjälp med lite kartmaterial. Det var som vanligt otroligt pinsamt att prata engelska eftersom man låter som Stig-Helmer i början, men efter en stund flöt det på bra.
Och så lyckades jag impa på tysken genom att veta att det är 9 timmars tidsskillnad mellan Los Angeles (som amerikanen kom från) och Sverige. "Did you have that in your head?" frågade han. Jarå, sa jag och tänkte "du skulle bara veta vilka märkligheter jag har in my head".

En del såna märkligheter har för övrigt besegrats den här veckan, det känns rätt skönt.  :-)

Skulle du?

En vän ställde en intressant jobbfråga på Facebook:
Om du fick den lön du har idag oavsett om du fortsatte jobba (det jobb du har idag) eller inte, hur skulle du göra då?

För min del krävdes det inte många sekunders funderande innan slutsatsen var klar: Jag skulle inte fortsätta på det jobb jag har idag. Huvudet översvämmades av bilder och tankar på allt roligt, kreativt, avslappnat och avslappnande jag hade kunnat göra om jag hade den friheten. Sånt som jag inte hinner, orkar eller känner att jag klarar av att göra nu för att jobbet tar så mycket av min tid.

Jag skulle starta eget företag och rikta in mig på någon form av skrivande, utan att behöva känna stressen över att jobba dygnet runt för att få företaget att gå runt på en gång. Kanske journalistiskt skrivande, kanske översättningar eller kanske något annat. Kanske skulle det funka, kanske inte, men jag skulle i alla fall ha utrymmet att testa.
Jag skulle göra en plan för renoveringar och inredning i vårt hus och till och med ha mer tid att förverkliga den. Jag skulle chansa mer, testa mer och förhoppningsvis leva väldigt lyckligt.

Inte för att jag inte lever lyckligt nu, och inte för att jag inte gillar mitt jobb, men det känns ändå som att det skulle vara en viss skillnad att slippa känna att man måste jobba för att man är ekonomiskt bunden till så himla mycket prylar (hus, bil o.s.v), och istället få full frihet att ägna sig helhjärtat åt det man verkligen vill göra när pengar inte är i vägen.

Frågan väckte många tankar och funderingar...
Hur tänker du? Hur skulle du göra?

Jamen det HÄNDER ju saker i alla fall...

Veckan som började med knäkrasch slutade med kräksjuka.Det blev en Kolossalt Katastrofal Knä- & Kräkvecka. KKKK.
Man kan alltså inte annat än undra hur den här veckan ska bli. Fläcktyfus? Svinkoppor? Harpest? Det visar väl sig, och så länge jag slipper dödskorvar är jag rätt nöjd i alla fall.