Hej, här är jag! (igen...)

Alla ni...

2012-02-23T22:44:00.000+01:00

...som tycker det här är Sveriges tråkigaste blogg, klappa nu! *klapp klapp*

dag 46 - #blogg100

Hej piller

2012-02-22T22:32:00.000+01:00

Den som uppfann värktabletter borde i alla fall få alla priser som finns. Det är allt jag har att säga om saken *S*

Idag har jag knaprat värktabletter som godis, knähelvetet har varit helt offside, och framåt kvällen började det ordna upp sig. Det och humöret, vilket såklart underlättades av att jag inte behövde frysa om fötterna i slalombacken ikväll, för jag lånade supervarma skor av bästa Sussie.

Det mesta känns faktiskt lättare bara man slipper frysa om fötterna :-)

dag 45 - #blogg100

Om bara inte..

2012-02-21T22:49:00.000+01:00

Jag är egentligen inte en "om bara inte..."-person, men ikväll slog det mig stenhårt.
Jag var i slalombacken med Hanna, skidskola för andra veckan i rad och hon har fortfarande jätteroligt. Jag tittade på backen, tittade på folk som åkte, och kände plötsligt att det är så satans jävla orättvist att mitt knä gick sönder för 30 år sedan och att jag inte kan åka skidor nu när jag har fattat hur kul det är.

Om bara inte... tänk vad annorlunda allt hade kunnat vara.
Fast så kan man inte tänka, och det gör jag egentligen inte heller. Bara idag. Och tycker synd om mig själv. Det känns som evil livsironi att knäet krånglar mer än på typ tjugo år, nu när jag ändå har gått ner 16 kg och är betydligt mer aktiv än innan. Men det är ju å andra sidan just därför det krånglar, pga aktiviteten.
Hade jag inte börjat åka skidor förra vintern så skulle knäet förmodligen ha tuffat på som vanligt och inte gjort så mycket väsen av sig. Och det hade ju varit rätt bekvämt... men hade jag inte testat att åka själv så hade jag kanske inte heller blivit slalommorsan som nu står i backen och fryser medan Hanna gör det roligaste hon vet, och det hade jag ju inte heller velat vara utan.

Men idag tänker jag tycka synd om mig själv och känna att det är orättvist. Imorrn kommer det kännas bättre igen. Som vanligt.

dag 44 - #blogg100

Happy happy

2012-02-20T21:56:00.000+01:00

Hade det inte varit för Twitter så hade jag nog kanske aldrig fattat att TEDx kommer till Kiruna... men när jag loggade in nu på kvällen så hade jag fått en ny follower: TEDxKiruna :-)

Jag har registrerat mig, men på TEDs hemsida står att eventet är "Sold out/Invite only", så håll tummarna för att jag får en plats. Efter alla talks jag har sett och översatt skulle det kännas sjukt stort att få delta på ett event. Jag har fått inbjudan att delta på "stora" TED via webben tidigare, men har inte kunnat kolla då, så som sagt; håll tummarna!! :-)

Hemsida TEDxKiruna

dag 43 - #blogg100

Men asså baaah....

2012-02-19T16:46:00.003+01:00

Jag hade ju tänkt att jag inte ska kolla Big Brother den här vändan, men så insåg jag att den här märkliga människan är med: Hanna Widerstedt hatar svenska killar, och nu inser jag att jag ju MÅSTE kolla på eländet. Livet är hårt *S*

dag 42 - # blogg100

Nähä

2012-02-18T14:40:00.000+01:00

På dag 40 av #blogg100 kraschade projektet visst... insåg jag nu. Men skitsamma, vi kan låtsas som ingenting och så kör jag på som vanligt ändå. Okidoki?

För tillfället sitter jag i Sporthallen och ska liverapportera resultat från en innebandymatch. Ikväll mello... med Björn Ranelid. Herregud. Skämskudde fram.

dag 41 - #blogg100

Jalla jalla

2012-02-16T21:32:00.001+01:00

Ytterligare en hektisk dag läggs till handlingarna... den här veckans skidskola är avklarad (och sjuåringen har redan sagt att hon vill gå igen nästa vecka), och på jobbet har jag och chefen börjat avhandla övetlämnande av mina arbetsuppgifter när jag byter jobb.
Dagarna går i alla fall snabbt, något annat kan man inte säga :-P

dag 39 - #blogg100

Att vända blad...

2012-02-15T15:48:00.002+01:00

Idag har jag skrivit på anställningsavtal för nytt jobb, jag kommer att börja som GIS- och projektkoordinator inom samhällsomvandlingen. Ville bara säga det :-)

dag 38 - #blogg100

Öra schmöra

2012-02-14T06:29:00.000+01:00

Igår tog jag mig till slut till vårdcentralen, för öroninflammationen vill liksom inte ge sig. Läkaren konstaterade att det är så svullet i hörselgången att han inte kan se trumhinnan, och undrade varför jag inte kommit tidigare.
Jag sa att jag hade tänkt att det nog går över av sig själv, men nu börjar det bli tröttsamt att det gör ont, vätskar och att jag knappt hör något på det örat.

Hur som helst, det var inget att snacka om, det är penicillin och örondroppar som gäller några dagar framöver. Han sa att det borde kännas mycket bättre om bara ett par dagar, så håll tummarna.

Ikväll är det förresten nytt försök med skidskola, och på väderprognosen ser det ut som att det ska funka med alla tre dagarna i rad den här gången. Jag satsar på dubbla mössor så att örat mår bra :-)

dag 37 - #blogg100

Trivsel

2012-02-13T22:53:00.000+01:00

Idag kom tapeten på plats, och det blev mycket bättre än jag hade vågat hoppas på :-)

Med nya sängbord och sänglampor är trivseln på topp i det "nya" sovrummet. Det är svårt att tänka sig att rummet såg ut som en soptipp för bara tre dagar sedan, med bleka väggar, total oordning och noll i trivselfaktor.

Nästa steg är att fixa en arbetshörna också. Skrivbord är inhandlat och ska monteras. Sedan är det bara målning av fönster/balkongdörr och element kvar innan rummet är helt klart :-)

Färg: Bertil 1801 från Beckers (Coop Bygg)
Tapet: Rasch Africa, 715828 (Lakkapää)
Sängbord: Torkelson Zitti vägghylla (Möbelhuset i Kiruna)
Sänglampor: Markslöjd Brekke (Möbelhuset i Kiruna)

Kan man säga upp sig för att man vill ha mer tid över till att ligga i sängen och läsa? Det är nästan något att överväga just nu :-P

dag 36 - #blogg100

Bertil

2012-02-12T23:05:00.000+01:00

Sovrumsrenoveringen har fortsatt idag. Även öron-ontet. Jag är inte van vid det här, hur länge håller öroninflammation egentligen på?
Det vätskar, jag hör fan ingenting på höger öra för det är så svullet och täppt och det gör fortfarande ordentligt ont. Börjar bli rätt less nu...

Hur som helst så blir sovrummet väldigt fint. Väggarna är färdigmålade (färgen heter Bertil), och nu väntar tapetsering av fondväggen så fort det finns tid till det :-)

dag 35 - #blogg100

Renovering

2012-02-11T23:23:00.000+01:00

Det har varit en hektisk dag. I förmiddags kom vi på att vi ska ta tag i att fixa till sovrummet, så efter blixtinkallad barnvakt åkte vi iväg och shoppade renoveringstapet, vanlig tapet, väggfärg och hela tjottabalojset, och började jobba...

Bild(er) kommer så småningom :-)

dag 34 - #blogg100

Herre...gud...

2012-02-10T10:37:00.001+01:00

Isabella Löwengrip, aka Blondinbella, skrev ett debattinlägg på SVT Debatt igår, apropå diskussionerna om huruvida pensionsåldern bör höjas till 75 år. Jag försökte att inte låta mig provoceras, men det gick rätt så dåligt...

Det börjar käckt och ärtigt, och det finns viss relevans i det. Många KAN ju faktiskt jobba när de blir "gamla" (om vi för diskussionens skull bestämmer att "gammal" = pensionsmässig, alltså 65), och det är synd att en del människor ska tvingas sluta jobba när de verkligen inte VILL sluta.
Men det är ett stort steg därifrån till att säga att alla borde kunna/vilja jobba till 75.

Jag kommer att jobba tills jag dör. Jag förstår inte varför jag skulle sluta jobba vid 65. Jag liksom andra i min generation pensionssparar inte ens. Jag pensionssparar inte eftersom jag tror på att jag hittar andra försörjningsmöjligheter när jag blir gammal. Jag kan jobba när jag är gammal.

Sedan fortsätter det lite visionärt

Men tanken är inte att man ska ha samma yrke från att man är 18 år till 74. Kanske man är målare i början av karriären, men när ryggen inte pallar längre börjar man sälja färg och vid 60 kanske man blir konsult. Vilket jobb man har ska påverkas av var man befinner sig i livet.

Och tanken är god, alla utvecklas ju, alla förändras. Och alla har möjligheten att byta jobb efter humör och livsfas. Eller?

Som sagt, jag försöker att inte låta mig provoceras, jag försöker tänka att detta är skrivet av en 20-åring som trots att hon jobbat i flera år redan och har byggt upp väldigt framgångsrika företag, har en rätt begränsad erfarenhet av så kallat Svenssonliv, ett sorts liv som verkar oerhört främmande för henne men som de facto är verkligheten för de flesta andra svenskar.

Så kommer då klimax

Det är dags att vakna upp och inse verkligheten. Vad är det för liv att gå till jobbet med en känsla av tvång varje dag, medan man drömmer om att bli 65 så man kan gå i pension? [...]
Jobb ska inte vara en börda. Därför är jag entreprenör. Jag tycker synd om den som ser jobbet som en börda. Hitta istället ett yrke där du kan växa och det är kul.

I sak är det naturligtvis helt rätt, men det är icke desto mindre verklighetsfrånvänt för det.
Det är kanske inget höjdarliv att gå till jobbet med en känsla av tvång varje dag, och vänta på pension.
Icke desto mindre så vet jag nog nästan ingen (jo, kanske en eller två personer) som INTE känner så, mer eller mindre. Så det finns rätt många att tycka synd om i så fall.

För sanningen är ju den att de flesta faktiskt inte har samma valmöjligheter som Isabella Löwengrip har haft. Jag tvivlar inte en sekund på att hon har jobbat hårt för det hon har idag, men jag kan ändå inte skaka av mig bilden av att debattinlägget skrevs över en latte, med ett käckt leende medan håret tvinnades mellan fingrarna. Lite sådär "Bara man alltid jobbar med det som är KUUUUUUL, och byter jobb när det inte är KUUUUUUL längre, då blir allting bra, och då kommer alla vilja jobba tills de är hundrafemtio år gamla, för det vill ju JAG".

Och om bilden som trycks ut till unga människor via t.ex. Blondinbella, Kissie och andra unga livsstilsbloggare är att livet går ut på att allting ska vara roligt hela tiden, då förstår jag att det kan bli lite krisigt, att folk kan känna sig misslyckade och inte särskilt självförverkligade när de plötsligt finner sig stående med bajs upp till armbågarna på ett äldreboende i Enskede, bakom disken på McDonalds i Sundsvall eller bakom skrivbordet på ett helt vanligt, grått och oglamoröst kontor i Linköping. För att det var de enda jobb som gick att få, trots hundra ansökningar.

Och positivt tänkande i all ära, man SKA söka sig vidare om man inte är nöjd och de flesta kan nog göra många saker annorlunda, men hur realistiskt är det att tro att det bara är att byta jobb när det inte finns jobb att få och när inte alla söta tjugoåringar kan göra det som är KUUUUUUL, d.v.s. tjäna miljoner på att blogga om spontanresor till Alperna, lyxkryssningar i Florida och vilka skönhetsoperationer som är bäst?

I framtiden kommer inställningen heller inte vara att man ska jobba 9-5. Istället kommer ens jobb allt mer bli ens livsstil. Det finns ingen tidsgräns för när arbetet ska pågå.

Jag skulle vilja se det vårdbiträde, den verkstadsarbetare eller den förskollärare som ser sitt jobb som en livsstil, och någon får gärna förklara för mig hur den tidsgränslösa verksamheten skulle se ut.
Någon får också gärna försöka övertyga mig om att det finns tillräckligt många som i hjärtat känner att t.ex. hamburgerstekning på McDonalds är livsstilen som de vill välja. Tillräckligt många för att vi ska kunna äta hamburgare när vi känner för det.

I Isabella Löwengrips värld kan jag förstå att det kan kännas som en självklarhet att jobba till 75 eller varför inte 150 år, men utanför den bubblan är verkligheten inte riktigt lika självklar, homogen eller enkel. Å andra sidan, den insikten ska man väl inte heller vänta sig av en tjugoåring.

dag 33 - #blogg100

Hopp om livet!

2012-02-09T22:07:00.000+01:00

Idag har jag inte behövt ta värktabletter lika ofta, så det känns som att eländet i örat har vänt. Sedan väljer jag att inte låtsas om att det börjat sticka lite i vänstra örat också...

Schmisbeth och Schmanso diskuterar hur de ska bli öljardärer (mycket mycket mer än miljardärer och ziljardärer) på sin affärsidé. Det finns väl sisådär fyratusen lösa trådar att knyta ihop, men idén är så. jävla. bra ;-)

I vanlig ordning spårar diskussionen dock ur... litegrann...
Just för tillfället handlar den om huruvida Schmanso är en vampyr eller inte... "det är rätt sällan man kollar pulsen på sig själv. Man skulle nog kunna vara död rätt länge utan att märka det", och huruvida pingis egentligen är en omskrivning för sex.
Och så tycker Schmanso att bloggen innehåller alldeles för få bilder på Schmisbeth när hon dricker mjölk. Men hallå liksom, Schmisbeth är ju laktosintolerant!

Well, imorrn är det i alla fall fredag :-)

Och jo förresten... dagens "Ouch":
Dykarnas fynd: älskarinnans bagage - i kaptenens hytt

dag 32 - #blogg100

Hemmadag

2012-02-08T16:52:00.001+01:00

Igår när jag låg i soffan och tyckte synd om mig själv tänkte jag att det nog inte skulle vara några problem att gå till jobbet idag. Hahahaaaa.
Just nu tar jag Alvedon + Ipren var femte timme för att inte vilja dö precis hela tiden, så ont gör det i örat.
Att öronbarn kan växa upp och bli normala vuxna övergår mitt förstånd. Att ha så här ont måste tamejfan göra skada för resten av livet. Mentalt i alla fall.

Nåväl, värktabletter och ett täcke i soffan var en rätt okej inramning för att se på Sherlock hela förmiddagen. Galet bra serie för övrigt!

Jag är pissless på vanliga deckare och kriminalromaner/serier/filmer, för alla är bara likadana hela tiden.
Men så blev jag tipsad om programmet "Detektiverna" i P1, ett tävlingsprogram där deltagarna får höra omgjorda scener ur klassiska mordgåtor och ska gissa mördare, originalförfattare o.s.v, och plötsligt kändes det jättekul med klassiska detektivmysterier igen, så Sherlock är perfekt :-)

dag 31 - #blogg100

Aj för satan

2012-02-07T22:49:00.003+01:00

Vet inte riktigt vad som gör ondast just nu; öroninflammationen som känns som att den ska spränga högra halvan av ansiktet, eller det faktum att jag snart har sett färdigt hela "Predators"... och nej, inte original-Predator med Arnold Schwarzenegger, utan film nr umpton i serien av uppföljare.
Ipren och Alvedon hjälper i alla fall litegrann mot värken i örat, synd att de inte tar hand om dåliga filmer också...

Nu blir det lite Sherlock istället, tills nästa omgång värktabletter börjar ha effekt. Jippiii...

dag 30 - #blogg100

Massaker

2012-02-06T21:21:00.002+01:00

Jag var på massage idag. Min största oro innan har varit att komma till en massör som inte tar i ordentligt, det visade sig vara en helt ogrundad oro i det här fallet, för åtta timmar senare känns det fortfarande som att jag har fått stryk och jag är inte säker på att jag kommer kunna sova på rygg i natt *S*
Jag gick dit för att jag är spänd i axlar och nacke, men det visade sig att de allra ondaste punkterna satt i ländryggen, halsen och bröstmusklerna. Who knew?

Att vara massör passar nog för övrigt rätt bra om man är lite sadistiskt lagd... min massör skrattade lite när hon konstaterade att det inte bara var som att jag fick stryk, utan att jag dessutom betalade för det :-)
Eller som jag sa till maken efteråt när jag försökte hitta något att jämföra med för att förklara hur inihelvete ont det hade gjort: "Du vet Jesus... när han hade på sig törnekronan och var helt blodig och bar det där korset och de piskade honom? Det var mesigt..." -)

Och med det lämnar jag Jesusjämförelserna för evigt (hoppas jag), för det där lät lite för religiöst...
Kvällen har i alla fall ägnats åt att sätta upp hyllorna som jag köpte på IKEA igår, till sjuåringen. Hon blev superglad och tyckte att hon aldrig någonsin har sett ett finare rum i hela sitt liv :-)

dag 29 - #blogg100

Det där med att....

2012-02-05T07:37:00.000+01:00

... vakna kl 6 en söndagmorgon när man är på hotell helt själv, utan några "måste" eller "borde", det är väl det slutgiltiga beviset på att sovmorgon inte är min grej *S*
Eller jo, för sovmorgon för mig är när jag får vakna av mig själv, utan väckarklocka eller barn som rycker i täcket. Sedan kan det vara kl 6 hemma eller kl 6 på hotell, det spelar inte så stor roll :-)
(fast vi kan ju låta bli att prata om att jag var supernöjd över att ha sovit ända till sju (!), innan jag insåg att telefonhelvetet hade ställt om sig till finsk tid, så klockan var bara sex trots allt)

Spa igår var förresten en riktigt najs upplevelse. Vi var där i ungefär tre timmar och avverkade olika saunas, bubbelpool, upplevelseduschar och så en stund i utomhuspoolen på taket, vilket var rätt häftigt med tanke på att det var 35 grader kallt i luften.
Vi gick genom ett program med fotbad, handinpackning, kroppsskrubb och ansiktsmask och var lena som babyrumpor efteråt. Jag kan absolut tänka mig att spa:a här fler gånger.

Idag väntar frukost, lite mer chill time och sedan lite shopping. When in Haparanda kan man väl antagligen inte undvika att gå på IKEA.

dag 28 - #blogg100

På resande fot

2012-02-04T10:37:00.000+01:00

-37 grader.
Minus trettiosju. Grader. Var det i Lansjärv nyss när vi gjorde toa- och rökstopp med bussen. -37.
Det är sjukt kallt. Men otroligt vackert. Kristallklar himmel, kritvita träd och underbart solsken. Så länge man sitter inne i bussen kan man nästan få för sig att det är behagligt ute :-)

dag 27 - #blogg100

Spa imorrn

2012-02-03T22:17:00.000+01:00

I morgon åker jag till Haparanda med ett gäng kollegor. Det blir spa, god mat och säkert också en del god dryck.

Och efter kylan den här veckan känns det som att min kropp verkligen kan behöva stora mängder varmt vatten, så det blir kanonbra att spa:a lite :-)

dag 26 - #blogg100

Det är i alla fall myggfritt...

2012-02-02T09:18:00.000+01:00

Idag vaknade Kiruna upp till -20 och kraftig vind. Det är nog ungefär det värsta väder vi har här.
-30 är i och för sig inte heller kul på nåt sätt, men så länge det inte blåser går det i alla fall att uthärda.

Jag började i alla fall dagen med ett träningspass. Det var marginellt roligare än i tisdags, men fortfarande mest en plåga faktiskt. Och knät gör ont, men jag tänker inte ge mig.

dag 25 - #blogg100

Saker som är roliga...

2012-02-01T22:12:00.000+01:00

...kan t.ex. vara sånt som att förra vintern, när jag skulle åka slalom första gången och fick liftskräck, då fick jag inte igen mina täckbyxor. Och igår när jag byltat på mig lager efter lager för ännu en skidskolekväll i backen, fnittrade jag lite åt att jag nu hade på mig samma täckbyxor men med underställ, fleecebyxor OCH mjukisbrallor under... och det är inga problem att få igen dem.
16 kg gör visst en del skillnad :-)

dag 24 - #blogg100

Nivån på förvirringen just nu...

2012-01-31T10:52:00.001+01:00

8.00 - träningspass (yay), åker dit färdigombytt, inser sedan att jag glömt hälften av de vanliga kläderna hemma

8.45 - på jobbet, kollar kalendern, konstaterar att jag har ett möte kl 11

9.00 - kaffe. Spiller inte en enda gång. Bra!

9.30 - lite IT-prat med "min" tekniker, koll om gårdagens fixningar funkar (vilket de gör, yay. Jag minns inte riktigt vad det var vi fixade, men det är ju bra att det funkar!)

9.35 - kommer på att jag har möte kl 11

10.20 - kommer plötsligt på att jag har möte kl 11. Skriver ut lite dokument till mötet.

10.35 - telefonsamtal från kommunens kassa. "Vi har fått en inbetalning från dig, men vet inte vad fasiken det är?" Det visar sig att jag lagt in fel betalningsmottagare på mitt studielån, och kommunen vill tydligen inte ha mina pengar... ner och hämta tillbaka dem. Påminner mig själv om att lägga in rätt betalning ikväll.

10.40 - inser att jag återigen glömt bort mötet. Ni vet, det där som är KLOCKAN ELVA!

Men annars är det bra. Jag räknar dock med att jag senare under dagen kommer titta i min plånbok och undra var fan kontanterna kom från, jag har ju aldrig kontanter på mig.

Och i kväll ska jag virra runt i slalombacken, men det blir säkert också bra. Som tur är ska jag inte ha skidor på mig i alla fall, för då hade det väl blivit som den där gången på Dundret förra vintern, när jag var på väg upp med liften och plötsligt fick tanken: "VAR FAN LA JAG SKIDORNA???"

Och just det... möte kl 11!

dag 23 - #blogg100

Jaså, låg den där HÄR?

2012-01-30T19:55:00.000+01:00

Idag åts årets första semla. Herregud så god den var! :-)
Och ikväll fick jag också känna mig nöjd över vårens ryck av ordningssinne, eftersom alla underställ och fleecekläder som behövs till morgondagens skidskola, blev fint undanstoppade på ett och samma ställe när förra skidsäsongen var över.
Eller som jag sa till maken: "Man hade lika gärna kunnat få leta på kallvinden, bakom en snödriva i trädgården, i toastolen och bland barnens leksaker". För ungefär så har saker en tendens att sprida sig i vårt hus.

Idag har jag dessutom lagt in träningstider i jobbkalendern. Jag trodde det skulle funka att planera in träningspass allt eftersom det passar in i jobbschemat, men det visade sig vara nästan omöjligt.
Det är alltid något som kommer i vägen, och så är det förstås det där inbyggda motståndet mot att träna, vilket är sjukt irriterande eftersom det alltid är skönt efteråt. Eller nej, det är inte helt sant. De senaste gångerna har det inte varit ett dugg skönt, det har mest gjort ont. Men det gör i alla fall nytta, tror jag. Hoppas jag.

dag 22 - #blogg100

Urk

2012-01-29T22:00:00.000+01:00

Guuud vad det är tråkigt att betala räkningar. Det är allt jag har att säga om saken.

dag 21 - #blogg100

Det kostar att ligga på topp

2012-01-28T20:05:00.000+01:00

Sjuåringens fötter har vuxit med nästan två centimeter sedan i våras, så idag var det dags att köpa nya pjäxor till henne. Både längd- och slalompjäxor.
Hon kämpade sig tappert genom mätning och provning av många olika pjäxor i två olika sportaffärer, och sedan var energin tvärslut. Det blev i alla fall bra till slut :-)
Sedan justerade jag bindningarna på hennes slalomskidor, så nu är allt klart för skidskola på tisdag, bara idiotkylan håller sig borta.

Resten av dagen har tillbringats i soffan med bl.a. Ronja Rövardotter (fast jag sov genom ungefär halva filmen ;-)) Superskönt!

På Familjeliv.se böljar debatten om huruvida vi behöver eller borde ha ett könsneutralt pronomen - "hen", eller om det riskerar att göra människor könsförvirrade, könlösa eller om det är ett sätt att sudda ut kön i största allmänhet så att alla är exakt likadana.

Jag konstaterar bara att det är precis som i de flesta diskussioner om kön, genus eller jämställdhet; extremt svartvitt.
Och jag förstår inte riktigt varför ämnet är så läskigt att den spontana bilden för många är att staten försöker göra folk könlösa, ev. genom att gå Bobbitt på oss alla och sedan raka av oss allt hår och tvångsklä oss i beige overaller, något som är en aning skrattretande särskilt när det gäller diskussionen om "hen" eftersom det finns en himla massa länder/språk som ENBART har könsneutrala pronomen men där folk ändå verkar ha fått behålla både snoppar och snippor.
Och ännu mer särskilt eftersom användandet av "h*n" är väldigt utbrett i skriftform t.ex. i olika diskussionsforum. Ett litet e gör tydligen enormt stor skillnad, för då kan man ju uttala ordet. Huvvaligen.
När det hela i själva verket är så enkelt som att "hen" (om man VILL, ingen tvingar en) kan användas som ett komplement till "han" och "hon", ingen propagerar för att det ska vara en ersättning.

Jag råkade förresten ramla över en bra krönika av Hanna Fahl för en stund sedan, och insåg att hon använder "hen" i den. Och tänka sig, det var inte läskigt alls. Och snippan sitter kvar! Hurra.

dag 20 - #blogg100

Nu kanske vi inte dör i onödan...

2012-01-27T18:43:00.002+01:00

En av nackdelarna med att bo strax bakom längst bort i världen (trots att man bor i en stad med 18.000 invånare), är att man t.ex. kan hamna i läget att man blir rätt sjuk utanför kontorstid, sådär så att man riskerar att dö, men man har inget sätt att ta sig till ett sjukhus som kan operera eftersom ambulanshelikoptern inte kan landa eller lyfta p.g.a vädret, och ambulansflyget inte heller kan göra det eftersom flygplatsen är stängd nattetid.
Men varför opererar man inte på det lokala sjukhuset då? Nä, för akutkirurgin är ju bortplockad som en del i nedrustningen av vår sjukvård. Trots att vi har en sådär halvstor industriarbetsplats på orten. Ni vet, järnmalmsgruva med inte vet jag, ett par tusen anställda, där det rasar lite ibland och det händer att folk trillar ner i hål eller voltar med fordon och sånt. Förutom all annan industri och verksamhet i staden/kommunen.

Då kan man i alla fall vara lite glad åt att landstinget (ni vet, de som tycker att vi inte behöver mer än ungefär en vårdcentral här, och kanske en extra rulle plåster) nu går in och betalar för att flygplatsen ska kunna ha beredskapsöppet på nätterna. Så nu behöver vi inte planera in hjärtinfarkter och gruvolyckor till kontorstid längre. Alltid nåt!

Läs mer om detta:
"En livsfarlig situation"
Flygledarchefen kritisk till polisingripandet
Störd nattsömn hot mot flygsäkerheten
Landstinget betalar

dag 19 - #blogg100

Yay

2012-01-26T22:22:00.000+01:00

Jag blev bjuden på kanelbulle på jobbet idag, och tänker att det är rätt intressant hur små saker kan göra hela skillnaden...

dag 18 - #blogg100

Far är rar, mor är en orm

2012-01-25T19:17:00.001+01:00

Sjuåringen har just gjort läsläxan i Olas bok. Idag handlade den bl.a. om Mia. Mia är alltid glad. Det är nåt fel på hennes huvud, fast inte på utsidan utan inuti. Öhm... okej.
I ett annat kapitel avhandlas ämnet "svartskallar", och i det man ser på bilden är det klassisk kärlek: flicka kastar ruttna äpplen på pojke - pojke blir varm i bröstet = kärlek.

dag 17 - #blogg100

Men fy fan vad kallt det är

2012-01-24T06:22:00.000+01:00

Idag ska jag inleda dagen med träning. Knäträningen går väl sådääär, dels för att jag har haft rätt mycket ont de senaste veckorna och dels för att det varit massor att göra på jobbet, så jag har inte haft så mycket tid att komma iväg till gymmet.
Idag är knät stelt och ont efter en konstig vridning igår. Det kommer vara plågsamt (både fysiskt och mentalt) att köra träningspasset idag, men det är väl bara att kötta på. Jag vet ju att det kommer kännas bra efteråt.

Och dagens inköp får nog bli en ny utetermometer... heja Clas Ohlson.
Den gamla verkar ha gett upp (eller i alla fall fått batteritorsk och jag kommer inte åt givaren utan att plumsa i en meter snö).

Sätt förresten ett minustecken framför 20.9 på bilden så är det nog ganska precis som det ser ut här nu, det verkar som att årets istidsperiod har börjat. Hoppas i alla fall att den blir kortvarig i år, så det slipper bli som för ett par år sedan när det var runt -30 i ett par VECKOR i sträck.
Då var man lite sliten efteråt, allting blir ett större projekt när det är så kallt. Allt går långsammare och så känner man sig (eller i alla fall jag) genomfrusen hela tiden.
Jag är inte gjord för det här klimatet...

dag 16 - #blogg100

Om nom nom

2012-01-23T22:04:00.000+01:00

Jag skulle eventuellt kunna leva på nudlar och grönsaker (och lite kött). Och ingefära är förmodligen världens bästa krydda. På delad plats med vitlök.
Ville bara säga det. Nu vet ni. :-P

dag 15 - #blogg100

Idrottsföräldrar från helvetet

2012-01-22T18:43:00.001+01:00

Dagen bjöd återigen på en studie i idioti...idrottsföräldrar har ju varit på tapetenden senaste tiden och jag kan konstatera att inavlade stolpskott tillidrottsföräldrar inte på något sätt är nåt som bara finns kring Uppsala.
Den påstådda "innebandypappan" behöver alltså inte känna sig ensam... fast nu visade det ju sig att han typ inte fanns, vilket jag önskar jag kunde säga om "innebandymorsan" också.

För vet du, innebandymorsan... Domaren är inte blind, dum i huvet eller kompis medmotståndarlaget. När han skäller på din unge är det inte för att han är köpt, utanför att din unge betett sig som ett arsel (det verkar för övrigt vara ärftligt i erfamilj).
Tränaren är inte heller emot din unge. Hur vet jag det? Well, din unge är UTTAGENOCH SPELAR. Dock inte särskilt bra, om vi ska vara helt ärliga.
Men det kanske är just därför du är så arg att du måste bete dig som enutvecklingsstörd grobian och skrika åt domare, tränare och spelare. Hela tiden.

När du sedan sitter med din unge efter matchen och svär och snackar skit om allt ochalla eftersom det var ALLA andras fel att matchen gick åt helvete trots att just DINunge spelade helt perfekt, då förstår jag lite bättre varför världen ser ut som dengör. Tyvärr.

Och förutom att svära en massa finns det egentligen bara en sak jag vill säga till dig,innebandymorsan from hell: Ha lite värdighet och håll käften nån gång!
Men skillnaden mellan dig och mig är att jag aldrig skulle vråla det till dig. Dinjävla sopa. Istället ger jag dig ett boktips: Vett & etikett för idrottsföräldrar. Läs den. Snarast.

dag 14 - #blogg100

Meddelande från arbetarpartiet!

2012-01-21T15:08:00.000+01:00

Under eftermiddagen denna sorgesamma tjugoförsta dag i årets första månad, meddelade vår store ledare Kim il Juholt att han efter moget övervägande och helt utan påverkan från vanliga människor, kommer att lämna sin plats som ledare för solskenet i vårt liv, vårt stora, vackra och mäktiga arbetarparti, för att på heltid slå hole-in-ones på en golfbana nära Oskarshamn, denna vackra hemstad för vår starke ledare.

Trots massiva övertalningsförsök från kamrater Glänsande Rosen Jämtin och Arga Buffeln Östergren vid VU-sammanträdet där man kom fram till en strålande budget som inte bara garanterar skola, vård och omsorg för alla utan även mat till alla barn i Afrika, väljer vår store ledare alltså helt själv att lämna sitt uppdrag. Förutom golfspelande kommer den Glödande Mustachen att ägna sig åt pelargonodling och uppfinnande av nya maträtter.

dag 13 - #blogg100

Määän schluuuta då!

2012-01-20T06:41:00.001+01:00

Jobb jag aldrig skulle vilja ha: telefonförsäljare! Det måste vara skitjobbigt att vara så hatad och oefterlängtad. Eller... det finns säkert en del ensamma människor som tycker telefonförsäljare är bra sällskap, jag är i alla fall INTE en av dem.
Och så tänkte jag för flera år sedan att det där med NIX, det är ju fiffigt. Att kunna spärra sitt telefonnummer för direktreklam. Och det är det.

Men då kommer de jävlarna på att de ska terrorisera min mobiltelefon istället, och den går inte att nixa, så telemarketingföretagen fnissar ihjäl sig (jag ser framför mig hur cheferna, med horn och eldgaffel naturligtvis, sitter och skrattar ondskefullt för att de har slagit systemet) medan de ringer mig. FLERA GÅNGER OM DAGEN.
Numer lägger jag in telefonförsäljarnummer i min telefonlista, så jag i alla fall kan välja att inte svara när de ringer om och om igen. Men jag undrar hur envisa de tänker vara?

Och nej, jag tänker inte svara och helt enkelt bara säga att jag inte är intresserad. För nån vecka senare ringer det ändå från samma nummer, fast med uppdrag från något annat företag och med nya idiotiska frågor. Jag tänker helt enkelt fortsätta irritera mig på dem, tills jag har kommit på ett sätt att slå tillbaka ;-)

Fast jag erkänner, ibland är det lite kul med telefonförsäljare... på den tiden man hade linjeväljare inkopplad till telefonen för att ringa så billigt som möjligt, ringde en kille på uppdrag av Optimal Telecom (jag har säkert berättat detta förut... så tröttsamt). Han drog hela sitt föredrag om att ringa billigare och att det kan skilja så mycket mellan olika operatörer men med DERAS tjänst skulle man alltid vara garanterad lägsta pris yada yada och så vidare i all oändlighet.

Han pratade och pratade och pratade och så kom till slut kroken, den som slutligen skulle få mig på fall. Med sin allra käckaste, ärtigaste och mest leende röst sa han: "Så nu är frågan, vill du ringa billigare?"
Som alla förstår fanns bara ett svar. I hela världen. Nånsin.
"Nej"
Han blev helt tyst en stund. Jag sa inte heller något. Sedan avslutade han samtalet genom att säga "Öööh....okej....öööh, tack och hej då"

När jag är säker på att kunna göra på samma vis med alla försäljare som ringer, då kan jag överväga att börja svara på deras samtal igen. Till dess tänker jag ignorera. Bara för att jag KAN.

dag 12 - #blogg100

Nämen liksom jorå så okej och så kanske också...

2012-01-19T07:00:00.001+01:00

Igår var en riktig pissdag, sedan avslutades den totalt förvirrat och jättekonstigt. Fast kanske ändå bra. Eller i alla fall braish. Jag vet fan inte. Idag blir det uppföljning av totalförvirringen, förhoppningsvis klarnar saker litegrann. Eller så blir det bara virrigare, det är nog lite 50/50. Gah!

Och så drömde jag stressdrömmar i natt. Drömde att maken skickade ett SMS med texten "pom po po po po po po po po pom po po po", och jag blev så galet stressad för jag förstod inte vilken melodi det skulle vara till texten och därför förstod jag inte heller vad han menade vilket gjorde att jag inte kunde svara på meddelandet.

Men det är ju i alla fall torsdag.

dag 11 - #blogg100

Självgodheten vet inga gränser

2012-01-18T07:17:00.002+01:00

Anna Wahlgren och Marcus Birro har visst nån slags beef. Eller rättare sagt, Anna Wahlgren har...

Hon skickade ett ex av Barnaboken till Marcus Birro när hans son föddes. Han tackade aldrig för boken och nu är hon sur. Och det räcker inte med lite puttrande "ingen säger tack trots allt jag göööööör för dem hela tiden" sådär som de flesta nog ibland kan känna.
Nej, Anna Wahlgren slår till med den kränkta storsläggan i ett mejl till Birro, där det enligt Aftonbladet står så här:

”Hade ni läst den alls och tagit till er något av vad som står i den, hade Milo aldrig åkt på kolik och lilla Mimmi med honom sluppit sömnbrist. Ert förhållande hade aldrig varit nära att brista utan ni hade kunnat njuta fullt ut, hela tiden, av livet med de små barnen”

Wow. Självgodheten vet verkligen inga gränser. Eller som Marcus Birro uttrycker det: "Hon verkar tro att hon skrivit Bibeln, en sorts övernaturlig sanningsguide för alla, för alla tider, alltid. Så är det kanske inte"
Anna Wahlgren är under stor press för närvarande, om det råder inga tvivel. Men herregud!?
Ingen kolik, ingen sömnbrist, inga kriser i förhållandet, bara man följer "bibeln". Det är inte bara självgott utan också totalt verklighetsfrånvänt. Marcus Birro konstaterar också att beteendet är så självcentrerat att både han och Ranelid hamnar i skuggan, vilket är en fantastiskt rolig kommentar :-)

Men jag kan inte säga att jag är förvånad. Jag har läst många trådar i Anna Wahlgrens eget diskussionsforum, där hennes ton mot föräldrar som sökt hjälp tidvis varit både snorkig, föraktfull och ibland rent otrevlig när föräldrarna inte fullt ut omfamnat hennes metoder utan ställt motfrågor och resonerat kring problemen.

Det är heller inte bara en gång det hänt att såna trådar plötsligt försvunnit när beteendet börjat diskuteras i andra forum, så det är väl bara att konstatera en gång för alla att det är så Anna Wahlgren funkar; antingen är man med henne eller mot henne. Gråskalor och nyanser göra sig icke besvär.

dag 10 - #blogg100

Den lugnaste stunden på dagen...

2012-01-17T06:33:00.000+01:00

... är den på morgonen då bara jag är vaken. Det är då jag är mest lugn, samlad och kreativ. Sedan går det ett par timmar och allt blir som vanligt igen :-)
Jag vaknade och funderade på yta. Över en kopp kaffe pratade jag och en vän om yta, murar och fasader häromdagen. Vi konstaterade att det uppenbarligen är så att många använder sin tid och energi till att bygga fasader och putsa ytan istället för att leva, och samtidigt som det väl är förståeligt så känns det sorgligt.
Såna diskussioner är ju också ett bra sätt att sätta ljuset på sig själv och fundera över ens egna fasader och ytor. För jag inbillar mig såklart inte att jag är helt fasadfri.

Om jag fick välja en superkraft skulle jag nog välja osynlighet, att kunna vara som en fluga på väggen på olika platser, i olika situationer. För jag skulle vilja se hur människor kommunicerar med varandra och är mot varandra när ingen annan ser.

Eller så skulle jag vilja kunna läsa tankar, och se hur människor kommunicerar med sig själva när ingen annan ser. Det vore kanske egentligen ännu mer intressant...

dag 9 - #blogg100

Svirr och snurr och dingeligung

2012-01-16T19:48:00.000+01:00

Dagen har gått i förvirringens tecken, kan man säga. Jag är en sån där som ständigt går omkring och tror att "de vuxna" går omkring och är strukturerade och... har koll. Och så blir jag ständigt förvånad och/eller besviken/irriterad när jag inser att det inte är så.

Och det är ju galet på så många sätt, för dels är jag ju själv relativt vuxen (men utan koll) och varför skulle "de vuxna" (= de som är äldre eller har bättre jobb osv) ha koll när ingen annan har det? Och varför tänker jag överhuvudtaget på folk som "de vuxna"?
Jiiisus, jag måste skärpa mig, jag är ju faktiskt inte fjorton, jag ÄR ju en av "de vuxna". Skräck!

dag 8 - #blogg100

Listor å prylar

2012-01-15T21:48:00.001+01:00

Hos Hedgehog-Sara hittade jag den här listutmaningsprylgrejen, och eftersom det är fotboll på TV (= sjukt tråkigt) så passar det ju bra att tänka till litegrann, tänkte jag:-)

1. Vad gjorde du för tio år sedan?
Jag bodde i Umeå, ritade kartor på Länsstyrelsen och tyckte det var galet skönt att slippa Kiruna.

2. Vad gjorde du för ett år sedan?
Jobbade, förde/hämtade barn från dagis och skola, återhämtade mig efter ett anfall av liftskräck och hade magkatarr.

3. Fem snacks som du gillar:
Salt&vinäger-chips, rostade mandlar, Haribo-körsbär, inlagda kronärtskockor, Babybel-ost.

4. Fem sånger som du kan hela texten till
Typ de fem första på Eric Saades skiva. Tackar barnen för det!

5. Fem saker du skulle göra om du var mångmiljonär
Sluta jobba (i alla fall sluta jobba heltid), köpa ett semesterställe någonstans där man inte behöver skotta snö, köpa sjukt mycket snygga kläder & skor och bygga en walk-in-closet till dem, få huset färdigrenoverat åsså skaffa personlig tränare & kock.

6. Fem dåliga vanor
Vana och vana, men jag är en dålig förlorare. Jag viker och lämnar tvätten i tvättstugan istället för att lägga in den i klädkammaren/garderoberna, påbörjar saker men har svårt för att avsluta dem, säger nej alldeles för sällan, stressar upp mig för lätt

7. Fem saker du gillar att göra
Ha märkliga konversationer om vad som helst med min man, skratta, skriva, fotografera, kramas med barnen.

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa
Minikjol, höga platåskor (modell ABBA på 70-talet), lederhosen, hatt med flor, stringbikini

9. Fem favoritleksaker
iPhone, MacBook Pro, Nintendo Wii, Nintendo 3DS och så min kamera (Canon EOS 550D)

10. Tio personer som jag vill gör denna utmaning.
Asch blasch. Alla som läser detta och som känner att de VILL göra den :-)

Trött men nöjd

2012-01-15T21:04:00.002+01:00

Födelsedagsfirandet är över.
Det blev en lång och späckad dag, först några timmar på lekland följt av lunch på Frasses och så till slut tårtkalas i några omgångar med familj och vänner.

Nu sover de nyblivna sexåringarna gott och jag avrundar dagen i soffan med te och en tårtbit :-)

dag 7 - blogg#100

Jag och Thåström...joråsåatt...

2012-01-14T09:09:00.000+01:00

I natt har jag... flirtat jättemycket med Thåström (!), gått i knädjup snö med svinsnygga klackeskor (frös nästan ihjäl) och varit med i en TV-inspelning. Jag får nog ta en stödvila senare på dagen för att orka med dagen efter en sån natt *S*

I morgon fyller småttorna 6 år. Igår på jobbet fick jag kommentaren att jag gjort det så bra som klämt ut TVÅ på en gång, att jag klarade den där första tiden med matningar och blöjbyten och allt sånt.
Jag kände att det där är ett sånt där läge där föräldrar nog kanske förväntas le lite drömskt och säga något om att det var en sån mysig tid, medan jag bara kan säga (och det gör jag) att jag nästan inte har några minnen alls från det första halvåret, förutom några spridda minnen av ångestattacker på en madrass i källaren, instängd bakom två dörrar med öronproppar för att kanske kunna få en stunds sömn mitt i koliken.

För en del skulle det nog kunna kännas som en sorg att inte minnas, men det gör mig inget. Jag har ju haft fem och ett halvt år på mig att bygga nya minnen. Och utan kolik, utmattningsdepression och hela den skiten hade jag ju inte varit den jag är idag, vilket hade varit trist eftersom jag rätt mycket gillar den jag är idag :-)

Hur som helst. Imorrn är det födelsedag, Lisa och Maja är förväntansfulla. Jag och Hanna ska iväg på stan idag för hon vill köpa presenter till syrrorna.
Sedan ska resten av helgen ägnas åt kalasstädning och fortsatta funderingar på hur jag ska eliminera energitjuvar i mitt liv. Och så ska jag färga håret. Yay :-)

Övrigt läsvärt, hos A.M.O: Våga ta fler nej

Dag 6 - #blogg100

Frikkin Friday

2012-01-13T22:24:00.001+01:00

Det har varit en riktigt bra dag idag, och nu tänker jag somna framför TV:n. Nya tag imorrn! :-)

Dag 5 - #blogg100

En halv dag i bilder

2012-01-12T13:22:00.001+01:00

Min förmiddag i bilder :-)
Och för att förekomma funderingar: Ja, det är svartpeppar på ostmackan. Grisen som träffar en skalbagge finns på en tavla i mitt kontor, tavlan heter "Oväntat möte".
På min kaffemugg står det "Coffee, tea or me?", Vision är mitt fackförbund och Billys pan pizza är kanske det godaste jag vet just nu.
Och ja, 1996 ringde och ville ha tillbaka sin mat, men ja ba: "Allri i liiivet! Nobody puts Billys in a corner", och så inhalerade jag en pizza. Mums! :-)

Dag 4 - #blogg100

Vad var det nu jag tänkte på...?

2012-01-11T19:20:00.000+01:00

De sista timmarna på jobbet idag höll jag på med ungefär sju saker samtidigt. Det är sällan någon bra idé, och idag var inget undantag från den regeln.

Hade det inte varit för att telefonen tjöt och påminde mig om att jag skulle hämta barn från dagis (det är sant, jag ställde in en påminnelse för det) så hade jag nog trasslat in mig i ytterligare ett par grejer innan jag till slut skulle kommit på att jag måste gå hem.

Det lustiga (och väldigt irriterande) med det hela är att när jag är på det där viset så har jag alla de där grejerna i huvudet samtidigt, ingen blir såklart ordentligt gjord och vips, som av ett trollslag så är alla borta ur huvudet och så får jag sitta en stund och stirra och fundera på vad i helvete jag just höll på med, innan jag hittar tillbaka till någon av grejerna och sedan hamnar i samma spår igen.

Jag måste hitta tillbaka till fokus, men hur sjutton gör man det?
Dagen avslutades i alla fall med något som brukar funka hyfsat, jag satte mig med papper och penna och uppdaterade min "att göra"-lista. Det skadar åtminstone inte att ha tydliga punkter som man kan bocka av när de är färdiga.
Tyvärr är det väl bara tillfälliga plåster på en virrig hjärna, jag börjar tro att det krävs lobotomi om det ska bli någon varaktig effekt...

Dag 3 - #blogg100

Filosofi över en färgburk

2012-01-10T20:20:00.003+01:00

Jag klippte håret idag. Och för första gången på jättelänge blev det precis som jag hade tänkt mig. Till helgen blir det färgning, så ser man ut som folk igen :-)

En annan gång när jag skulle klippa mig satt jag och väntade på min frisör och lyssnade när två av de andra frisörerna i salongen diskuterade blandning av hårfärg. Man kan väl säga som så att jag gick därifrån och kände mig helt trygg i tanken att jag fortsätter färga håret hemma.

VM i frisörmatematik:
- Men vadå? En och en fjärdedel av den, och en och en fjärdedel av den andra. Då blir det ju tre fjärdedelar?
- Mm, precis! Jag ställer fram det.

Det här är dag 2 i #blogg100 :-)

Idag kom solen tillbaka

2012-01-09T21:42:00.001+01:00

Det är nästan knasigt att några solstrålar kan vara så värmande för själen, men det är verkligen alltid precis så det är i början av januari när solen återvänder efter några veckors polarnatt :-)

Men för att byta ämne helt. 100 dagar... hur länge är 100 dagar och vad gör man av den tiden?

Javars, man kan alltid haka på #blogg100-utmaningen som bisonblog startat.

Om 100 dagar är det den 18 april. Ungefär. Ifall räknaren jag hittade har med i beräkningen att det är skottår i år. Skitsamma. Idag är i alla fall dag 1 :-)

Nu är glada julen slut, slut, slut

2012-01-08T08:10:00.000+01:00

Söndag morgon. I morrn börjar vardagen "på riktigt" igen. Inte för att det har varit nån julledighet att tala om, men imorrn är den ändå slut.
Idag får nog vara en städ- och plock- och fixdag. Men först frukost. Bara jag och min tebalja :-)

Hej mitt vinterland

2012-01-06T10:48:00.000+01:00

Det snöar, och snöar... och snöar.

Och om jag nånsin mer yttrar orden "nä, nu vore det faktiskt lite trevligt om det blev vinter nångång" bara för att det typ inte ligger nån snö på marken i november, då vill jag att någon vänlig själ kliver fram och bitchslappar mig. Hårt. För nu är det inte kul att skotta längre.

Frikkin virusskit

2012-01-05T06:46:00.001+01:00

Igår vaknade jag med halsont. IGEN, och kände att efter sju veckors förkylning är det nog läge att kolla upp det, så jag ringde vårdcentralen och fick komma dit på eftermiddagen. Farbror doktorn sa att det känns som att han träffar ungefär hundra patienter som jag varje dag, med samma symptom, och att nästan alla har virus, d.v.s. det går inte att göra något åt saken förutom att vänta ut eländet.

Hur som helst så togs det lite prover (halsprov, sänka) och så småningom visade det sig att jag är precis som alla andra. Allt tyder på virus, så det är bara att vänta ut ytterligare en (eller ett par) vändor med snor, halsont och hosta innan det börjar ge sig. Jippii.

Men men, det hade kunnat vara värre. Jag hade kunnat bli inlåst i en trälåda och tvingats lyssna på Roland Cedermark dygnet runt i resten av livet. Så man ska inte klaga ;-)

Vem är det egentligen som kör?

2012-01-03T07:19:00.002+01:00

Franska PIP har tillverkat farliga silikonimplantat, och massor av kvinnor står nu inför faktum att de opererat in giftiga prylar i brösten. En del har blivit sjuka p.g.a. läckande silikon.
I Sverige går ca 4000 kvinnor omkring med dessa implantat i kroppen. De franska myndigheterna har rekommenderat att kvinnor med PIP-implantat får dem borttagna. I Sverige ges ingen sådan rekommendation, Läkemedelsverket väljer att säga att de som har sådana implantat och känner sig oroliga eller upplever obehag, bör kontakta sin läkare för vidare diskussion.

Detta har Natalia Kazmierska gått igång på. Hon tycker att männen bakom megatuttarna; plastikkirurgerna och herrtidningarna, de som tjänat enorma pengar på megabrösten, som ska betala för att lösa situationen. För det är de som har drivit fram trenden med jättebröst som fått kvinnor att operera sig fulla med gift.
Jag blev milt irriterad häromdagen när Språkrådet presenterade sin nyordslista och ordet "tjejsamla" fanns med. Ett ord jag aldrig någonsin hört, men som tydligen betyder "ägna sig åt samlande, men inte så intensivt utan bara så att man nöjer sig med några stycken av det man samlar på". Är det NÅGON som hört ordet förut, eller direkt känner att "jaaa, det där speglar ju faktiskt precis hur vårt samhälle ser ut idag, gud vilket träffande och bra ord"? Nä, jag trodde väl inte det.

Hur som helst, det Natalia Kazmierska är inne på är ytterligare något jag irriterar mig på. Det är så enkelt att direkt peka finger och kasta skuld på MÄNNEN. Ni minns ju kanske att de är djur, de små liven... och uppenbarligen är det alltså de som bestämmer. Ungefär allt.
Så, var lämnar ett sådant resonemang kvinnorna? Jo, i bakvattnet, som viljelösa våp som inte kan eller vill annat än att göra precis som männen säger att vi ska göra.
Någon som förstår att jag blir en aning skogstokig?

Vi lever alla under rådande normer. De flesta av oss ser ut ungefär som man "ska" se ut, eller vi försöker åtminstone att göra det. För vi gillar att passa in. Det är tryggt och bra, och då vet man liksom vad man har och vad man får.
Så vem skapar våra olika normer? Är det rättvist att säga att vissa normer skapas enbart av män eller enbart av kvinnor? Kanske, jag tror dock inte att våra utseendeideal är på det viset. De skapar vi tillsammans, allihopa. Män OCH kvinnor.
För låt er inte luras, vi är inga viljelösa våp. Vi är skarpa, medvetna och fantastiskt duktiga på att såga ner andra kvinnor som antingen inte passar in i idealet, eller som passar FÖR bra in i det. Dessutom är vi rätt bra på att såga oss själva för att vi inte är helt "rätt" hela tiden. Vi skapar rätt trånga mallar som vi ändå någonstans tror (?) att vi ska kunna passa in i.

"Nämen jag tycker att stora, fasta bröst är det finaste. Det har inget med något skönhetsideal att göra", har jag hört många gånger i diskussioner om bröst och ideal, och det gör mig alltid lika irriterad.
Jag säger inte att det behöver vara fel att vilja leva upp till ett skönhetsideal, men det vore ju trevligt om fler vågade acceptera att de faktiskt ÄR styrda av normer och ideal, hur mycket de än vill känna sig unika och speciella och som att de går sin egen väg trots att de ser ut ungefär som alla andra, köper sina kläder på samma ställen som alla andra och klipper sitt hår i för tillfället moderna frisyrer. Som alla andra.

För ingen kan inbilla mig att vi, om vi t.ex. var korowaier i Nya Guinea och genomsnittskvinnan såg ut som på bilden ovan, skulle känna att det är självklart att det är eftersträvansvärt att se ut så här:

VI har skapat den bilden. Alla vi. Män och kvinnor. Inte bara Bingo Rimér och plastikkirurgerna. För let's face it, plastikkirurgerna skulle inte ha särskilt mycket att göra om vi inte aktivt och medvetet valde att köpa deras tjänster, eller hur?

Och jag vet inte, andra får ju göra som de vill, men jag vägrar i alla fall låta mig bli reducerad till ett viljelöst våp som är i händerna på onda flickfotografer och plastikkirurger som bestämt att jag ska se ut på ett visst sätt. Jag, precis som alla andra, påverkas på gott och ont av rådande normer och ideal. Men jag är också klok nog att inse att det inte är så enkelt som att lasta över hela ansvaret för det på någon annan.
Att tro något annat är naivt och faktiskt rätt korkat.

Bitte Assarmo har också skrivit om detta, på Newsmill: "Läppstiftsfeministerna lika skyldiga som silikonmännen". Läs, det är en vettig artikel.

Jamen du sa ju tjejsarsnitt!

2012-01-01T10:31:00.001+01:00

Maja: Mamma, var du tvungen att göra kejsarsnitt när du födde Hanna?

Jag: Ja, det var jag

Lisa: Men vad heter det när man föder pojkar då?

Jag: Det heter inget särskilt, hur menar du?

Lisa: Det borde ju heta pojkarsnitt?

Det tog mig en minut eller två att få ihop logiken, jag förstod verkligen inte hur sjutton hon tänkte.

Mycket av språket är så inlärt och "gammal vana", man lyssnar nog alltför sällan på hur ord egentligen låter. Och för en femåring 2012 är det såklart mycket mer logiskt med "tjej" än med "kejsare". Det var i alla fall sjukt roligt. Och smart tänkt av henne :-)

Grått Nytt Hår och dörrklockan som sa PLONG

2011-12-31T07:11:00.001+01:00

Att vakna kl fem på nyårsaftons morgon är väl kanske inte helt optimalt. Kl fem...det är väl för övrigt inte ens morgon utan snarare MITT I NATTEN!! Suck.

Jag vaknade av att det ringde på dörren. Ja, klockan fem. Det var dock inte mer spännande än att dörrklockan hade hakat upp sig.
Den gör det ibland på vintern. Då börjar den först surra, bzzzzz, en lång stund. Sedan kommer PLOOONG! och så blir det tyst. Efter en stund kommer PLINGGG! följt av bzzzz och så fortsätter det så.
Enda sättet att (oftast) få stopp på den är att öppna dörren och plinga ordentligt en eller ett par gånger, något som inte känns helt motiverat kl fem på morgonen. Skrämma ihjäl familjen kan jag göra en annan gång.
Så kom det sig i alla fall att jag denna nyårsaftonsmorgon låg vaken mellan fem och halv sju och lyssnade på bzzzz, plong, pling och bzzzz innan jag till slut gick upp och tryckte på knappen och fick tyst på eländet. Och ingen vaknade.

Medan jag låg där i sängen och inte sov, lyssnade jag också på Mia Skäringers vinterprat i P1. Har du inte redan lyssnat på det, gör det nu!
Hon pratar om bekräftelsebehov, att vara i sitt jag, att vara sig själv och sann mot sig själv. Starka berättelser som nog många kan känna igen sig i, om längtan efter att bli omtyckt, att vara "rätt". Vad nu det är.
Som sagt, lyssna om du inte redan har gjort det.

Så, nyårsafton idag då. Slutet på året, och även vår bröllopsdag (kom jag just ihåg). Bröllopsdagen som nästan alltid glöms bort i allt det nyåriga :-)
Fira lugnt med era nära och kära, så träffas vi här igen nästa år. Nya tag, nya möjligheter, nya bekymmer, nytt liv. MER liv.

Gott slut, och Gott Nytt År!

Ska det aldrig gå över?

2011-12-30T07:01:00.000+01:00

Den här förbannade förkylningen har plågat mig sedan 16 november, jag börjar bli less nu. Varje gång det känns som att NU börjar den ge sig, NU blir jag frisk, kommer ett bakslag.
Som igår... vi satt och fikade på jobbet, och när jag skulle gå iväg mot mitt kontor så kändes det som att benen inte bar, som att jag skulle rasa ihop och svimma när som helst.
När jag kom upp till kontoret var det total soppatorsk, det fanns inte en gnutta energi i hela kroppen så det var bara att sjukskriva sig och åka hem. Sedan låg jag nedbäddad i soffan resten av dagen och kvällen och sov.
Idag känns det lite bättre, men jag känner mig fortfarande utmattad och kraftlös. Skitförkylning!

Så var det dags igen...

2011-12-29T09:00:00.000+01:00

...att summera ytterligare ett år, ett år som har gått galet fort och bitvis också VARIT helt galet.

2011 var året då jag för första gången i livet åkte slalom efter att ha övervunnit liftskräck. Men det var också året då läkarna från förr fick lite rätt i det de sa när jag var 17, att jag ska undvika slalom för mitt knä kommer inte klara av det.
Som tur är blev det även året då jag tänkte "nej för helvete, jag ger inte upp!", och tog hjälp av sjukgymnast för att styra upp knäet så att jag förhoppningsvis ska kunna åka slalom igen snart.

Det var året som handlade mycket om vad jag ska bli när jag blir stor, året då relationscirkusen i min omgivning började lugna ner sig och saker började falla på plats för en del nära vänner, året då den enda hela spelning jag såg på Kirunafestivalen var den med Eric Saade (i regn, med kalla och blöta fötter) och året då vi målade huset och jag trampade i brännässlor utan att fatta det. Året med den varma sommaren, regniga hösten och vintern som aldrig kom.

Det var också året då jag började fotografera igen, året då jag lärde mig massor om mig själv men också insåg att ju klokare jag blir, desto mer förstår jag hur mycket mer jag behöver lära mig. Året då jag köpte finaste klockan till mig själv (nästan helt utan att älta beslutet, hurra!), då en av femåringarna började fundera massor på döden, året då jag krympte med 33 smörpaket och året då bloggen i december förvandlades till en bloggventskalender medan jag drogs med en evighetsförkylning.

I det stora hela har det varit ett bra år, men det har som sagt gått väldigt fort. Har jag blivit klokare? Ja, det har jag absolut. Jag har i alla fall blivit äldre :-)
Och i vanlig ordning undviker jag nyårslöften. Jag kan möjligen återvinna det enda jag gav förra året: att jag ska fortsätta vara JAG, med allt vad det innebär. Det gick rätt bra att hålla det löftet under 2011, så varför ändra på ett vinnande koncept? ;-)

Ny kalender

2011-12-28T07:10:00.002+01:00

I går började 2012 års jobbkalender. Jag har en som heter "Lev i nuet", med citat/ordspråk/kloka ord på varje kalenderblad, och det här är denna veckas klokskap :-)

Lever du i nuet eller är du någon annanstans?

Yaaay, juldag!

2011-12-25T09:19:00.001+01:00

Jag ligger i soffan och lyssnar på barnen som pysslar med grejs de fick i julklapp igår.
Det var en bra julafton, inga galna julklappsberg och lagom mycket (och väldigt god) mat.

Idag blir det nog mest bara soffhäng :-)

Bloggventskalendern - lucka #24

2011-12-24T11:00:00.000+01:00

Det började en vanlig dag,
det kom som en vision.
Att rimma varje dag till jul
för att på bloggen få fason.

Nu har det gått tjufyra dar
och dopparedan är här.
Min rimresa har så nått sitt slut,
vad det nu innebär.

Hur som helst vill jag säga nu
att det har varit riktigt kul.
Och nu önskar jag er innerligt
en riktigt härlig jul!

Bloggventskalendern - lucka #23

2011-12-23T11:00:00.000+01:00

Idag är det dags för uppesittarkväll,
för imorrn kommer tomten till oss.
Det är nu du ska skriva julklappsrim,
kom igen, hitta på, släpp loss!

Slips rimmar på vips och chips,
bakmaskin på bensin.
Presentkort går ihop med liten lort
till din kusin kan du ge en dunk Klorin.

Så skiva nu skinkan och värm lite glögg
ta papper och penna fram.
Ett nödrim nu och då, det ÄR helt okej
var stolt, vägra känna nån skam! :-)

Bloggventskalendern - lucka #22

2011-12-22T11:00:00.001+01:00

Julmensen är den finaste mensen

sa Anso en gång förra året

hon är klok som en bok, min kära vän

jag tror hon är nånting på spåret!

Men nu är det torsdag och två dar till jul

det borde vi fira med någonting kul!

En skojig video, en glad liten snutt

som får oss att hoppa ett glädjeskutt :-)

Bloggventskalendern - lucka #21

2011-12-21T11:00:00.000+01:00

Nu är det förmodligen försent

att beställa fler klappar på nätet

du måste ge dig ut på... stan!

Jag förstår helt klart ditt gurglande läte.

Att trängas med tomtar är inte alls kul

men tänk då så här, att snart är det ju jul!

Så därför kan du pyssla, det vore ju en skräll

att ge till faster Agda en fin smällkaramell :-)

Och priset för årets bästa rubrik går till...

2011-12-20T16:06:00.001+01:00

Fast jag tycker ju det låter fruktansvärt att favorisera en katt. Vad säger de andra katterna om det? Och var var de när Gustav blev ihjältvättad? Hade de möjligen något med "olyckan" att göra?
Frågorna hopar sig...

Bloggventskalendern - lucka #20

2011-12-20T11:00:00.000+01:00

Kim Jong-Il var en mäktig man

ingen kunde spela golf som han.

Att han är död, det kan ingen förstå

men kanske kommer han återuppstå!

Jesus kunde ju, så varför inte Kim?

Kanske på julafton, simsalabim!

Fabian Bengtsson och knarket

2011-12-19T19:41:00.000+01:00

Barnen tittar på "Promillepolisen" i TV4 Sport och frågar en massa om varför man inte får köra bil när man har druckit öl eller vin, vad som kan hända och hur länge man får sitta i fängelse om man åker fast.
I varje reklampaus visas sibas julreklam minst två gånger, och vi är alla eniga om att Fabian Bengtsson är lite galen
:-)
Sedan hittar poliserna lila piller i en bil, och barnen frågar nyfiket vad det är för något. Vi förklarar att det är knark, att man blir tokig av det, att det är olagligt och att man inte får ha sånt och absolut inte köra bil när man har tagit knark.

Lisa funderar lite och säger sedan: "Kanske han har ätit knark och det är därför han är så tokig?" "Va, vem?" frågar jag lite förvirrat. "Han i den där reklamen!" svarar hon.

Behöver jag säga att vi bröt ihop? Sedan berömde vi henne för den mycket kloka, och kanske inte helt irrelevanta frågan. Hur är det man säger? Från barn och dårar... :-P

Bloggventskalendern - lucka #19

2011-12-19T11:00:00.000+01:00

Denna dag är det tolv dagar kvar
av det tjugohundraelfte året.
Isak och Rebecka har namnsdag idag,
Rebecka det var hon med mörka håret
i Ivanhoe, ni missar väl inte den?
den brukar gå i trean på nyårsdagen.

Den här dagen föddes också Rudolf Hell,
han uppfann både färgscanner och fax!
Och Apollo 17 återvände hem,
med astronauter som var glada som en lax.

Bloggventskalendern - lucka #18

2011-12-18T11:00:00.000+01:00

Vi firar den fjärde advent
och väntar på att Jesus ska födas
Vi väntar tålmodigt och med mycket choklad
för vid jultid då ska vi ju gödas

Men grejen är ju att Jesus inte fanns,
han gjorde aldrig fiskar och bröd
Men vi kan göda oss ändå, med godis och med mat
och njuta av glöggdimmans glöd.

Bloggventskalendern - lucka #17

2011-12-17T11:00:00.000+01:00

Idag är det en vecka kvar, till julfriden står på sin topp
nu börjar paniken slå till, jag hoppas det ej blir en flopp!
Hälften av julklapparna är kvar att köpa,
och ljusen har jag inte ens börjat att stöpa
Julstressen äter mig opp, snart så behöver jag dropp!

Bloggventskalendern - lucka #16

2011-12-16T11:00:00.000+01:00

Nu är det snö igen och nu är det snö igen
och då får jag gå ut och skotta!
Nu är det snö igen och nu är det snö igen
jag kissar hellre i en potta.

Men det var inte sant och det var inte sant
för snöskottning är bra för själen!
Men det var inte sant och det var inte sant
det orsakar ju värsta grälen.

Bloggventskalendern - lucka #15

2011-12-15T11:00:00.000+01:00

I avdelningen "folk vi inte kommer ihåg"
hittar vi en göteborgare, en skönsjungande påg.
Han sjöng väldigt vackert om att vara "Utan dig"
men sen blev det aldrig någon desto större grej.

Lite orättvist kan jag möjligen tycka,
men hoppsan hejsan svejsan, till vår stora glada lycka
finns han ju för bövelen såklart på Spotify
så nu kan vi ha ett Peter Simson-partaj!

Bloggventskalendern - lucka #14

2011-12-14T11:00:00.000+01:00

Marsipan är ju gulligt och färgglatt
men nästan oätligt är vad det är
Min kompis Anso har helt klart fått storfnatt
när hon äter skiten blir hon nästan kär.

Marsipan finns i olika former
som bröd, gröna tårtor och gris
Om du hellre ser på män i uniformer
Varsågod, här har du smaklig spis

Bloggventskalendern - lucka #13

2011-12-13T11:00:00.000+01:00

Natten går tunga fjät, runt gård och stuva
snart är det Luciatåg, barnet sig gruva
Kommer jag sjunga rätt, klarar jag hålla tätt?
Sankta Lucia, Sankta Lucia

Natten var stor och stum, nu hörs det svingar
jag vill ju sova mer, men mamma mig tvingar
Gå uti detta tåg, fast det är bara båg
Sankta Lucia, Sankta Lucia

Mörkret skall flykta snart, ur jordens dalar
sen ska vi lyssna på när fröknarna talar
men snälla sätt nu fart, jag vill ju fika snart!
Sankta Lucia, Sankta Luciiiiiiiiiiia

Man ska akta sig för polska bönder

2011-12-13T07:30:00.000+01:00

Hej Katrin Zytomierska!
Jag ser att du tycker det är jobbigt att du inte får "vara dig själv fullt ut" och uttrycka dina känslor när det gäller den där polska barnflickan/bondjäntan, du vet... hon som du köpte chips och godis och allt möjligt till men som ändå inte ville jobba hos dig mer. Hon som du önskar allt ont och aldrig kommer tillåta ett liv i Sverige.

Jag fattar att det är chiiitjåbbit att du inte känner att du får uttrycka dina känslor. För vi bor ju faktiskt i Sverige, och här ska man ju få säga vad man tycker även om man har fel eller helt enkelt bara är dum i huvet. Eller hur? Och så får du inte det. Buhu.
Eller vänta... det är ju precis det du får. Det var ju precis det du gjorde, och jag antar att det kändes rätt bra? Du får dessutom göra det via en stor bloggportal, till MASSOR av läsare. Hur många läste det där inlägget?
Det är ju till och med rätt många som tycker att du gjorde helt rätt när du hängde ut din barnflicka och lovade att göra livet surt för henne. Som sagt, i Sverige får man ju tycka vad man vill, även om man har fel. Man får bara inte uttrycka sig precis hur som helst, men det har väl din arbetsgivare redan pratat med dig om, antar jag.

Tips från coachen, Katrin: Om du tänker och känner lite tystare, typ så att ingen annan hör, då får du vara dig själv JÄTTEMYCKET och ingen kommer säga emot dig. Om du däremot skriver eller säger saker i den verkliga världen, då kommer folk att tycka saker. Som till exempel att du ger uttryck för en vidrig människosyn.

Men jag hoppas det känns bättre snart. Tänk på att du ju alltid har de "jävla nötterna" som läser din blogg och därmed ser till att du har pengar till att betala hyra och mat. Och nästa gång du har lite otur när du tänker så kommer det ju ännu fler läsare, och ännu mer pengar. Livet är jobbigt som fan, men du kommer nog klara det. Styjkekjam!

Lisa Magnusson tyckte också en del kloka saker om det hela: Katrin Zytomierska och barnflickan
Och mer Aftonbladet: Katrin Zytomierska anmäld för dödshot
.
.

Bloggventskalendern - lucka #12

2011-12-12T11:00:00.000+01:00

Om du har lite tråkigt
och inte alls vet råd.
Då kan du till Familjeliv gå
och läsa i en tråd.

Kanske en om "dumpa svinet"
kanske en om Allah.
Jag lovar, du får största flinet
och sen blir dagen bra!

Bloggventskalendern - lucka #11

2011-12-11T11:00:00.000+01:00

Idag är det tredje advent,
julknäcken bör nu va' kokad
Latmasken ligger latent
en städfirma borde va' bokad!

Men vi tänder istället ett ljus
och låter det värma miljön,
låter tomtarna städa vårt hus
medan barnen mular kompisar i snön

Bloggventskalendern - lucka #10

2011-12-10T11:00:00.000+01:00

Lördag är en veckodag, måndag likaså
när jag har höga klackar på så är det svårt att gå.
Jag borde kanske träna mer, men får så lätt skoskav
Och sen så blir det ändå kväll, och då åker de av.

Åtminstone ifall man en sedlig kvinna är,
kanske inte om man är halländska och kär
Då kan de stanna på, till den skånske mannens fröjd
och när så natten faller, suckar han så nöjd.

Bloggventskalendern - lucka #9

2011-12-09T11:00:00.000+01:00

I Bjuv spelar man banjo, i Skurup likaså
men märkligast av allt när de till julebordet gå
då äts det skumma saker
som lutfisk och så ål
men konstigast av allt
kan nog ändå va brunkål

När sedan allt är ätet, och tomten kommer in
då får han höra banjospel och bjuds på ett glas vin
som morfar har bryggt hemma, i utedassets vrå
när tomten sedan ska gå hem, då har han svårt att gå.
Att fira jul i Skåne har verkligen en knorr
jag gläder mig ofantligt åt att fira här i norr!

Jaha, ska man vara finklädd också?

2011-12-09T08:15:00.001+01:00

Outfit till julbordet nästa vecka, vad tror ni om det?
Bilden är från en Frida-tidning från 1985. Underbar :-)

Dagens besvikelse

2011-12-08T19:13:00.001+01:00

Jag har sökt in till två olika distanskurser, medie- och kommunikationsvetenskap & journalistik.
Idag kom första antagningsbeskedet och jag är reserv nummer tio miljarder (ungefär) på båda. Jag är jättebesviken och ledsen, jag hade verkligen hoppats på att komma in på i alla fall EN av kurserna även om jag vet att det alltid är många sökande.
Fan! Helvetes jävla fan.

Bloggventskalendern - lucka #8

2011-12-08T11:00:00.000+01:00

Ifall jag måste välja
mellan pest och kolera
Jag skulle välja kolera
för det verkar ju rätt bra.

En snabb och kraftfull bantningskur,
sedan är man smal.
För vem behöver tarmkontroll
när man ryms i ett fodral?

Så var det onsdag

2011-12-07T12:44:00.000+01:00

Jag har tränat idag, det var sjukt jobbigt att ta sig iväg men skönt när man väl får det gjort. Fast idag gjorde det ont att träna, knät är inte på helt bra humör, så nu sitter jag instängd på kontoret och käkar lunch och tycker lite synd om mig själv.
Nåväl, det är bara att knapra lite Alvedon och promenera runt i korridorerna så blir det nog bra snart.

Bloggventskalendern - lucka #7

2011-12-07T11:00:00.000+01:00

Till julen så ska man ju baka
det får vart hus att dofta så gott
Bjud sedan gästerna på pipparkaka
Inte bara roligt utan också väldigt flott!

Se mormor bli rosig om kinden
när hon ser vad hon stoppar i mun
spring sedan och göm dig på vinden
och säg "Det var inte jag, det var Gun!"

Bloggventskalendern - lucka #6

2011-12-06T11:00:00.001+01:00

Den julbordstid nu kommer
med galna mängder mat.
Vi trycker i oss allting
och slickar våra fat.

Men drick inte för mycket,
du vet att du blir trött.
Dessutom är det äckligt
att spy upp gammalt kött.

Mjölkmagens evangelium

2011-12-06T05:05:00.001+01:00

Och listo sade: Du skola icke fylla din mage med risgrynsgröt ty du tåla icke mjölken och den skola förringa dig till ett förgiftningsoffer med ondskefullt magknip i ett halvt dygn. Du skola istället äta LCHF ty då tål magen kons mjölk mycket bättre. Helgad vare kosten, i evighet.

Alternativ version för Bibelhatare:
VET ni hur jävla ont i magen man kan få av att äta risgrynsgröt när mjölkmagen tydligen vaknat igen?
Så ont att man bara ligger som ett kolli och somnar/vaknar/somnar/vaknar/fryser ihjäl från typ 18.30 till 23 innan man känner att jippiii, nu känns det lite bättre, bara för att sedan få ännu ondare igen och somna hopkurad som en ganska stor boll och drömma konstiga drömmar hela natten för att till slut vakna klockan 4 och inse att det fortfarande gör ont i den förbannade magen.

Det var ju lite klantigt, kan man tycka, men jag har faktiskt tålt mjölk hur bra som helst de senaste månaderna (från att jag började äta LCHF-kost). Nu äter jag mer kolhydrater igen, och då går jag tydligen också tillbaka till att inte tåla mjölk. With a vengeance, som Bruce Willis skulle ha sagt, för det här blev värre än på länge.
PRUTT!!! (både bildligt och bokstavligt talat faktiskt)

It's always glitter time

2011-12-05T12:40:00.000+01:00

När ska man glittra om inte på en helt vanlig måndag? :-)

Bloggventskalendern - lucka #5

2011-12-05T11:00:00.000+01:00

En måndag i december kan kännas lite grå
och då kan man uppmuntran behöva.
Funderar du på vad du i julklapp vill få
eller om du nån ny grej ska pröva?

Här har du ett julklappstips som heter duga
en fin liten sång om en ask
kanske något att ge till din fruga,
en låda fylld till brädden med snask ;-)

Inte vet jag, men...

2011-12-04T21:12:00.000+01:00

...hur svårt är det egentligen att använda riktiga människor som klädmodeller?
Supersvårt tydligen, i alla fall om man ska tro H&M i Aftonbladet idag:

–Det är inte en riktig kropp, den är helt virtuell och gjord i dator. Vi fotar av plaggen på en docka, som de som står i affären, och sen får de mänskligt utseende med ett program i datorn.
Ansiktena kommer från ansiktsmodeller som är helt införstådda med vad bilderna kommer att användas till

säger Håcan Andersson, presskontakt på H&M, om att ett antal bikinis i webshopen visas på samma kropp men med olika ansikten. Man skulle kanske lätt kunna förledas att tänka att det möjligen kan vara så att H&M gillar hela grejen med att ha en "perfekt" kropp att visa kläder på, men så är det tydligen inte.

– Det handlar inte om ideal eller att visa upp en perfekt kropp, vi gör det här för att kunna visa upp plaggen.

Ahaaa... Men betyder det att det inte finns någon riktig människa som kan HA deras kläder och att det därmed är omöjligt att visa plaggen, eller är det så att kroppsmodeller är helt hopplösa att jobba med och att den enda möjligheten därför är att använda sig av ansiktsmodeller (som uppenbarligen är mycket lättare att jobba med)?

För att vara lite mer seriös då... Det vi ser i media ger oss en bild av hur vi "ska" se ut, hur vi "ska" vara och vad vi behöver göra för att nå dessa ideal (banta, klippa, färga, sminka o.s.v). Vi vet sedan länge att modeller och deras kroppar retuscheras på bild (ibland extremt mycket) och vi kanske har blivit bättre på att ta modellbilder med en nypa salt och anta att de inte visar hela sanningen.
Men det har i alla fall (?) varit så att det ofta är OLIKA kroppar vi sett, så det H&M nu gör känns som ett steg mot total likformighet. Man vill ge en bild av att det är olika personer på bilderna, med hjälp av hudfärg och olika ansikten, när det i själva verket är samma kropp hela tiden.
Signalen som sänds ut blir tydlig oavsett om det är meningen eller inte: Det är helt okej att vara ljushyad eller mörkhyad, brunett eller blond, men din kropp "ska" se ut så här.

Jag antar att det kanske handlar om pengar, det är kanske billigare att snabbt kunna producera massor av bilder utifrån en skyltdocka, men nånstans finns också ett ansvar för vad man sänder ut.
Och eftersom många andra klädföretag verkar lyckas alldeles utmärkt med att använda sig av riktiga modeller (t.ex. La Redoute och modellen Tara Lynn här till höger) så förstår jag inte riktigt problemet.
Om det inte är så att man helt enkelt inte bryr sig...

Lina Jönsson skrev 2005 en uppsats vid Ersta & Sköndal högskola: "Veckotidningar, skönhetsideal och unga flickor" där hon nådde slutsatsen att graden av veckotidningskonsumtion hos de unga flickorna i studien har betydelseoch att majoriteten av flickorna både jämför sig med och anpassar sig efter skönhetsidealet idag.

Är det nån som är förvånad? Nä, jag trodde väl inte det. Så skärpning H&M, jag vägrar tro att ni är så jävla korkade att ni inte förstår att det ni gör faktiskt betyder något.

Bloggventskalendern - lucka #4

2011-12-04T11:00:00.000+01:00

Idag ska vi tända det andra ljuset
och hoppas att det inte eldar upp huset.
Iofs, då kommer brandmännen och de är ju heta
men det verkar lite jobbigt att ny bostad leta.
Jag tror vi eldar varsamt och har lite kul
för vet ni, om tre veckor... då är det jul!

Shit my kids say

2011-12-03T14:34:00.001+01:00

"Om man har kul går tiden fort. Om man inte har kul, då går tiden inte fort, och då blir det inte kväll så man måste gå och lägga sig. Därför bestämmer jag att det INTE är kul idag!"

Undrar hur det gick för henne...

2011-12-03T13:23:00.000+01:00

När jag var 15 sommarjobbade jag i en liten butik, Tobakshörnan, i folkmun kallad "Porrhörnan" på grund av det stora utbudet porrtidningar och ekivoka skojsaker som ätbara trosor och sånt.
Det var ett himla kul sommarjobb, om än lite annorlunda.

Det var intressant att titta på männen som kom till butiken för att köpa en porrtidning, att se hur de smög längs alla väggar innan de till slut norpade åt sig en tidning från hyllan för att kvickt gömma den i en kvällstidning på disken.
Jag gissar att det för många kändes lite obekvämt att behöva köpa tidningarna av en femtonårig tjej istället för av butiksinnehavaren, en man som gissningsvis var mellan 50 och 60 vid den tiden.
Men jag sålde många tidningar i alla fall. Oftast de vanliga, Lektyr och FIB-Aktuellt, men ibland också någon av de inplastade tyska tidningarna som stod i hyllan och såg skumma ut.

En dag stormade en tjej in i butiken. Hon kan nog ha varit i 30-årsåldern och var fullkomligt rasande.
Hon sökte efter porrtidningar för tjejer, för hon skulle hämnas på sin kille. Det hade nämligen visat sig att han hade porrtidningar hemma, så nu skulle hon visa honom!

Jag minns att jag tänkte att jag inte riktigt förstod VAD hon skulle visa eller vad hon ville uppnå, men jag pekade mot tidningshyllan och hon hittade två tidningar som var för tjejer. De var svindyra, jag minns att det kostade över 100 kr och detta var alltså kring 1989.

När hon lämnade butiken var hon något lugnare, hon behövde nog mest vräka ur sig lite, och jag undrar fortfarande ibland vad som hände sedan, om hon fick den reaktion hon önskade när hon kom hem till den där killen.
Jag förstår fortfarande inte riktigt vad hon tänkte att hon skulle uppnå, men jag hoppas det gick bra för henne på ett eller annat vis :-)

Bloggventskalendern - lucka #3

2011-12-03T11:00:00.000+01:00

I rymden kan ingen höra dig skrika,
något man vill göra när man handlar på Ica.
Pensionärer i snigeltåg med kundvagnar fulla
kan de inte bara gå hem och...rulla
köttbullar till jul så att alla blir mätta?
Pust, jag behövde verkligen få ur mig detta!

62, inte FÖDD -62. Eller?

2011-12-02T13:09:00.001+01:00

Jag vet inte ens riktigt hur de kom in på diskussionen om ålder, Schmisbeth och Schmanso, men det ryktas att Håkan Juholts ålder var ett hett diskussionsämne under minst en timmes tid, och saker som
"Varför skrivs det inte mer om detta i media??"och
"Kan det vara så att sossarna ljuger om hans ålder, de är ju inte skitbra på det där med sanningen" sades.

Slutsatserna blev i alla fall dessa:
1. Olika falla ödets lotter
2. Mustasch är nästan inte snyggt på NÅN

Bloggventskalendern - lucka #2

2011-12-02T11:00:00.000+01:00

Just när man börjat undra om Marcus Birro blivit... glad
så dyker han upp i bladet med en söt liten krevad.
För han ska skriva bok om hur jobbigt det har vart,
hur vännen Lennart Ekdal sålt ut honom på en kvart.
Om hur medborgare är som boskap, men då säger jag så här:
När julafton kommer, Marcus, är det inte i DIN skinka man skär.

Bloggventskalendern - lucka #1

2011-12-01T11:00:00.000+01:00

Advent är ju tiden då vi julfriden känner
och glöggen ska drickas tillsammans med vänner
I år får ni njuta av ljusslingors glim
och lyssna till mina adventskalenderrim.
Varje dag i bloggen, prick klockan elva,
kommer dagens rim, kanske om er själva?

Missa inte detta, det kan bli katastrofalt,
i vilket fall som helst så lär det bli verbalt.
Rimtips är välkomna, eller kanske en liten sång?
Hur som helst kära vänner, nu sätter vi igång!

Lyckobloggande eller inte?

2011-12-01T09:03:00.000+01:00

Det har (återigen) diskuterats en del i bloggvärlden om vad som skrivs, vad som inte skrivs och vad som är okej att skriva.
Folk stör sig på "lyckbloggare", såna vars liv verkar vara en enda räkmacka kantad av Gucci, Louis Vuitton, ändlös kärlek och passion, god mat, fantastiskt umgänge med lika fantastiska vänner, och så naturligtvis ofattbart välartade barn som alltid bara är en njutning och glädje, aldrig jobbiga på något vis.

Går det att göra "rätt"?

Men lustigt nog stör sig folk också på de som beskriver en annan verklighet, den där man bara vill gråta för att man inte sovit ordentligt på en vecka, den där Gucci och Louis Vuitton enbart finns i andra solsystem och den där man inte umgåtts med sina vänner på en månad för att man helt enkelt inte har orkat eftersom det varit pissigt på jobbet och man som sagt inte fått sova ordentligt.

Summa summarum, allt på nätet stör folk, och den perfekta blandningen går kanske aldrig att uppnå. Men å andra sidan finns ju heller inget tvång att läsa det folk faktiskt väljer att skriva. Irriterar man sig på någons beskrivningar av sitt liv så är det ju också fritt att klicka sig vidare, oavsett om det är på Facebook, Twitter eller i någons blogg.

Personligen blir jag kräkless på att läsa enbart gullegull och fluff, men lika kräkless av att bara läsa elände. Jag vill se människor, riktiga människor, som har det bra OCH dåligt, precis som jag. Det är ju inte ens nåt märkligt med det, jag förstår inte riktigt varför det ska vara en "grej"...

Andra som skrivit om ungefär detta (både nytt och gammalt):
Linna - Alex Schulman och lyckokravet
Katta Kvack - Ska även bloggarna förpassas till landet mellanmjölk
Mirijam - Försvarstal utan anledning
A.M.O - Ingen Mia Skäringer direkt
Svenska Dagbladet plockar upp grejen om att näthat inte är bra, men att nätkärlek inte heller alltid är det.

Mer död och brännande muskler

2011-11-30T07:07:00.001+01:00

Lisa tog upp frågan om döden ett par gånger igår också.
Efter ett prat med kloka lillasyster Mia på fikarasten igår, tog jag den här gången upp atomteorin och förklarade att allt och alla är gjorda av atomer som finns överallt i rymden och som klumpar ihop sig till olika saker som planeter och hundar och människor och stenar.
Och när man dör så åker atomerna iväg och blir något annat istället. Så när man dör kanske man blir en stjärna i rymden, eller en sten, eller något helt annat.
Det blev en succé, för alla tre tjejerna började skratta och prata om vad de vill bli, och saker som "en fotbollsspelande kung med mustasch i rymden" fanns bland förslagen :-)

Igår gjorde jag också mitt första riktiga träningspass på sjukhusets gym, tillsammans med min sjukgymnast. Hon har satt ihop ett träningsprogram med ett gäng balans- stabilitets- och styrkeövningar.
Det kändes riktigt bra, men det är läskigt tydligt nu att jag är mycket svagare och mer instabil i höger ben/knä än i vänster. Inte alls konstigt förstås, jag har bara aldrig förstått att det är SÅ stor skillnad.
Övningarna är med låga vikter men ungefär en miljard repetitioner, så idag har jag rejäl träningsvärk, mest i vaderna och på baksidan av låren.
Ordinationen är att jag ska träna ett par gånger i veckan från och med nu, och så ska vi träffas och utvärdera om ett par veckor för att se om något i träningsprogrammet behöver ändras.

Åsså är det VAB idag... den envisa förkylningen vägrar släppa greppet, den går bara runt och runt hos barnen. Det är väl bara att traska ner i tvättstugan och bestiga tvättberget dårå... :-)

Jag vill inte ligga i graven...

2011-11-29T08:14:00.001+01:00

...sa Lisa igår kväll, med darrande underläpp och stora tårar rullandes nedför kinderna. Hon har haft feber ett par dagar och drömt en massa mardrömmar, så humöret var väl inte på topp och av någon anledning började hon fundera på döden. Det blev ett långt samtal om död och gravar och hur det känns att vara död, och jag har nog aldrig någonsin sett henne så fruktansvärt ledsen.

"Mamma, jag vill inte dö" sa hon. Hur bemöter man sånt egentligen? Jag sa att hon inte kommer dö förrän hon är sviiingammal och kroppen tar slut. Då undrade hon när jag kommer att dö. Kommer jag att leva när hon blir vuxen? Och hur känns det att ligga i graven? "Jag vill inte ligga i graven, jag tycker det är så läskigt. Hur känns det för alla människor som ligger i graven?" Jag sa att det inte känns något alls, att det bara är som att man somnar och sedan är det inget mer med det, men hon tyckte fortfarande att det kändes jätteläskigt.

Efter en stunds prat om att jag ju är vuxen och min mamma och pappa fortfarande lever och att jag inte heller kommer dö på jättejättelänge så bröt hon ihop totalt och fick bara fram "Jag vill inte att du ska dö! Jag vill aldrig att du ska dö. Och vet du mamma, när jag blir stor så ska jag föda barn, för jag vill inte bo ensam. Jag vill bo med dig ända tills du dör!"
Jag förklarade att hon inte behöver bo ensam om hon inte vill det, men att många tycker det är ganska skönt att bo för sig själva, och att hon såklart får bo med oss så länge som hon vill det, om hon inte vill bo med t.ex. sin pojkvän eller så.
"Men mamma... om jag och min pojkvän och våra barn ska bo här med er, då blir det väldigt trångt i vårt hus...och då får vi inte plats med sängar. Mamma... kommer vi bli fattiga då??" och så darrade underläppen igen och tårarna bara strömmade.

Det var totalt katastroftänk, och vad jag än svarade, hur jag än förklarade så kom det nya följdfrågor om sorgliga saker, tills hon till slut själv sa att hon inte vill prata mer om det för det är så sorgligt.
Vid det laget hade resten av familjen också hamnat i soffan, och så avslutades den sorgliga diskussionen med att vi allihopa pratade om att en del tror att när man dör så är det bara kroppen som hamnar i graven, medan man själv hamnar någon annanstans som t.ex, i himlen eller i något annat liv. "Som vår hund Fia. Hon är i himlen!"
Det blev nog lite lättare då, när vi kunde konstatera att ingen ska dö än på väldigt väldigt länge, och att om man kommer till himlen så får man nog äta popcorn där varje dag. För hon kunde somna sedan, och sov lugnt hela natten. Och när hon vaknade i morse var hon på sitt vanliga glada humör igen och kramades hårt när hon kom och sa god morgon.

Jag vet inte hur man "ska" hantera sånt där, men jag hoppas jag gjorde det okej den här gången i alla fall...

Reboot

2011-11-28T15:09:00.001+01:00

Efter en katastrofal natt då jag blev väckt 4 gånger på ungefär fyra timmar, åkte jag hem på lunchen och tog en stödvila.
Jag sov knappt en kvart, och när jag vaknade trodde jag aldrig jag skulle bli pigg igen, men när jag väl tog mig till jobbet igen insåg jag att den korta vilan hade gjort enorm skillnad. Skönt!

Det är konstigt att tänka sig att för bara några år sedan var det mer regel än undantag att vakna 5-10 gånger per natt. Nu är det galet jobbigt med EN sån natt. Skönt att det i alla fall är kväll snart :-)

Säg att jag är ful så är jag din för evigt?

2011-11-27T16:29:00.000+01:00

Kirunafestivalens första 2012-bokning är nu offentliggjord, Europe kommer hit :-) Jag kan inte låta bli att tycka att det är svinkul, riktig nostalgi!
Jag har sett Europe live en gång, det var nog 1991 eller -92, i Arcushallen i Luleå. Jag och Sussie åkte dit med nåt slag partytåg som gick från Kiruna. På tåget var det fullt ös, folk partajade vilt.
I tågvimlet träffade jag en kille som jag började prata med. Han såg bra ut, vi satt och snackade ett tag och småflirtade litegrann. Av någon anledning pratade vi om varandras utseende, och han smällde till med den oerhört charmiga kommentaren att jag var snygg, men att jag möjligen hade lite för tjocka lår.
Jag kan inte direkt påstå att jag darrade av upphetsning, snarare kände jag väl att jag ville slå honom på käften, men jag garvade bort det och tänkte att vafan... puckon finns det gott om.
Konserten var bra, den absolut största behållningen var att få höra "Carrie" live, och sedan åkte tåget hemåt igen på natten.

Där hade historien kunnat vara slut, men ett tag senare mötte jag den där killen på krogen, och av någon outgrundlig anledning tyckte jag fortfarande att han var intressant (!). Det gick som det gick, vi hamnade hemma hos honom och så småningom gjorde vi ett par tafatta försök att dejta men insåg rätt snabbt att vi inte var särskilt intresserade av varandra, och där tog historien slut.

Hur som helst... hur fasiken tänkte jag egentligen?
Jag hade nästan glömt bort hela den där grejen tills vi började prata om Europe på jobbet häromdagen, och nu börjar jag fundera på om det kanske ligger något i det min käre make brukar reta mig med; att tjejer faller för "bad guys", killar som är taskiga eller bara rent allmänt beter sig som miffon.
Jag har hävdat att det inte alls är så, att det där bara är en töntig klyscha, och jag kommer naturligtvis aldrig att erkänna att jag eventuellt kan ha lite fel, men vafan liksom, jag har ju uppenbarligen gjort precis sådär själv?!

Bomba mig med bevis för att det är hundra gånger vanligare att vi faller för helt vanliga, schyssta män, jag måste få stärka min teori! ;-)

Första advent

2011-11-27T08:24:00.001+01:00

Det är första advent, räkningarna är betalda och jag tänker högaktningsfullt tillbringa den här dagen med att INTE baka ett endaste dugg.
Däremot blir det nog förmodligen lite plock och städ... och tvättberget ropar mitt namn.

Ha en fin första advent!

Du måste välja - #1

2011-11-26T19:20:00.001+01:00

För resten av livet...

Inte kunna prata vanligt, bara sjunga opera
eller
Prata vanligt, men varannat ord är svordom/könsord

Vilket väljer du? :-)

När stjärnorna föll ner...

2011-11-26T09:14:00.000+01:00

Jag tror jag var runt sju år när jag insåg att rymden skrämmer skiten ur mig.
Jag minns att jag tyckte det var galet fascinerande att vara ute och titta upp mot stjärnorna, men när jag gjorde det fick jag svindel och fick dessutom alltid för mig att något läskigt skulle komma och ta mig medan jag stod där och tittade uppåt. Detta gjorde att jag bara kunde titta på stjärnorna om jag stod med ryggen mot en vägg, bara då kände jag mig säker. Men jag fick fortfarande svindel för att rymden kändes så stor :-)

Någon gång under den tiden drömde jag att jag var ute och lekte. Det var mörkt och väldigt stjärnklart, och plötsligt såg jag att stjärnorna bildade bokstäver, ett meddelande. Det stod "Jeanette behöver hjälp!" (Jeanette var min kompis).
Jag visste inte vad som hade hänt, men förstod att det var allvar och blev riktigt rädd.
Plötsligt upptäckte jag att månen var försvunnen, och på något logiskt vis förstod jag vart den tagit vägen. Den hade ramlat ner och låg nu som en stor månformad snöklimp på marken vid mina fötter. Flera stjärnor hade också ramlat ner, och allt blev bara mer och mer allvarligt.
Jag minns inte hur det gick, om Jeanette blev "räddad" och om månen tog sig upp på himlen igen, men den där drömmen gjorde inte direkt min rymdrädsla mindre. Och än i denna dag kan jag ibland tycka att det är rätt obehagligt att stå ute och titta upp mot stjärnorna.

Jag vet inte varför, men jag tror det kan ha att göra med att jag blir så fascinerad av stjärnor, planeter och satelliter att jag stänger av det mesta runtomkring, tappar kontrollen på vad som händer runtomkring och därmed blir mer sårbar. Jag har varit en kontrollmänniska sedan jag var liten, så det verkar som en ganska logisk förklaring.
Samtidigt kan jag ibland också uppskatta att totalt tappa kontrollen och bara låta mig ryckas med, vad det än handlar om. Men det är alltid lite läskigt. Som rymden.

Nu ska jag bara samla mod till att titta på månen genom syrrans teleskop, och låta mig ryckas med ut i rymden igen. Håll tummarna för att inget monster tar mig under tiden :-)